Dokumentära Berättelser

00:03 Du lyssnar på podcasten Dokumentära berättelser som görs av journalisterna Sidri Ekenryd och Ylva Ageli. 00:21 Även om det inte finns någon helt säker statistik så uppskattar kriminalvården att det idag finns ungefär 30 000 barn i Sverige som har en familjemedlem i häkte, fängelse eller frivård. 00:34 Hon har suttit inne nio gånger totalt, har hon, utspridda under en väldigt lång period. 00:40 I det här avsnittet berättar Lina om sin uppväxt med mamma som i perioder satt i fängelse. 00:46 På den tiden fanns det också solarium på Färingsö. Hon var alltid jättebrunbränd, sminkad och luktade jättegott kommer jag ihåg. Jag kommer att jag älskade att krypa upp i hennes fan och känna hennes lukt. 01:00 Vi pratar också med socialpedagog Sara Drevendahl som arbetar på BUFF. En organisation som stöttar barn och ungdomar med en familjemedlem som är frihetsberövad. 01:11 Barn blir ofta förvirrade och osäkra kring sina känslor och hur de ska sörja förlusten av en förälder som visserligen fortfarande lever men som är fysiskt frånvarande. 01:30 Lina växer upp i Årsta utanför Stockholm. När hon är ett år gammal skiljer sig hennes föräldrar och hon bor växelvis. En vecka i taget hos mamma och pappa. 01:41 Och vid den tiden så började min mamma träffa en ny kille. Och den killen hade ett missbruk och var väldigt våldsam. 01:49 Så min mamma fick utstå ganska mycket... 01:54 Ja men våld. 01:56 Vilket gjorde att hon började må mer och mer psykiskt dåligt. 02:00 Och det resulterade väl i att hon började använda droger. 02:05 För han höll också på med droger så det gjorde ju att de levde ju ett väldigt destruktivt liv tillsammans. Och någonstans i det här så levde jag också med henne varannan vecka. 02:17 Och vid sidan av det här så var jag väldigt mycket med min mormor och morfar. För att de har varit väldigt viktiga i mitt liv. Och redan som liten så tog de sig an mig. Så att varje helg och i princip alla lov så var jag med dem. De hade landställ utanför Uppsala så att vi var alltid där. 02:34 Så för mig var de också... Jag hade liksom som tre föräldrar nästan. Det var pappa och det var mamma och det var mormor och morfar. Och de turades om och liksom ta hand om mig. 02:47 När Lina är fem år gammal börjar hennes mammas missbruk eskalera. Hon är påverkad när hon hämtar och lämnar vid förskolan. 02:55 Och då gick det ju en anmälan till socialtjänsten. Och då började man uppmärksamma att det var ju inte så bra för mig egentligen. 03:03 Min pappa hade svårt att behålla jobb. Och hade svårt att ta hand om mig. 03:10 Och då mitt mammas missbruk. Och den trygga punkten i det här var väl min mormor och morfar. För de levde ju liksom, båda jobbade och hade en lägenhet inne vid Mariatorget. Hade landstället. Så det resulterade i att jag... 03:25 var mycket hos mormor och morfar. 03:29 Hennes mamma blir av med sin lägenhet, hamnar djupare i missbruket och bosätter sig i en husvagneskogen. 03:36 Vi åkte in på en liten skogsväg och sen tog den här lilla skogsvägen slut. Och så var det en stig uppför en backe. Och där uppe stod två husvagnar. 03:46 Jag kommer ihåg att jag tänkte, hur fick de upp husvagnen hit? Det var min tanke. Men det såg inte konstigt ut där. Det var väldigt fint. Det var bara konstigt att jag befann mig i en husvagn med min mamma ute i skogen. Och det var liksom där hon bodde. 03:59 Lina bor då istället med sin pappa och mormor och morfar. 04:04 Och det fungerade väl jättebra. Utifrån mina egna minnen så var det liksom det var min barndom. Jag har ju inga riktiga minnen av att jag verkligen har bott hos min mamma. Utan jag har bara vaga bilder av hur det såg ut i lägenheten hon bodde i. Men de konkreta minnen jag har det är från pappa och det är från mormor och morfar. 04:23 Och så var det väl fram tills att jag var ungefär 8-9 år. Då var min pappa vräkt också. 04:30 Och jag kommer ihåg, jag har en så tydlig minnesbild. För alla mina kompisar, det var ju Årsta, och alla mina kompisar bodde på Vallatorg. Och det var liksom där man skulle bo. Alla de var ute och hängde tillsammans. Och jag kommer ihåg att jag ville ju gärna också bo vid Vallatorg. Och så kom jag hem en dag och så höll min pappa på att packa. Och så tänkte jag så här, pappa... Ska vi flytta? Ja, vi ska flytta. Ska vi flytta till Vallatorg? Nej, du ska flytta till mormor. 04:57 Och det hade inte att göra med att min mormor var min trygghet så det var inte konstigt. Nej, jag fick inte flytta till Vallatorg. Jag har verkligen de tydliga bilderna. Det var dit jag ville. 05:09 Så det resulterade i att jag till slut var solplacerad hos min mormor och morfar. 05:14 Och sen bodde jag där under hela min uppväxt. 05:19 Varken Lina eller hennes mamma minns exakt den första fängelseperioden men det börjar någon gång under 90-talet då hennes mamma döms för narkotikabrott och olovlig körning. Totalt ska hon komma att sitta i fängelse nio gånger. 05:34 utspridda under en väldigt lång period. 05:39 Och jag brukar oftast få frågan så här- kommer du ihåg hur det var första gången du besökte henne? Och då brukar jag dra jämförelsen lite så här- eftersom det här var det normala för mig- att min mamma satt i fängelse. Så blir det lite som så här- jag brukar alltid ställa så här- kommer du ihåg första gången du såg Kalle Anka på julafton? Och då blir man så här- nej, det har ju liksom alltid varit. Och för mig är det lite likadant. För mig har det alltid varit så- att det är där hon har varit- Så jag kan aldrig ge någon konkret besked om att första gången var det så här. För det var det normala för mig. 06:12 Det kan bli en stor tomhet och saknad. 06:14 Vi hör Sara Drevendahl, socialpedagog som arbetar på BUFF. Som stöttar barn och ungdomar med en familj med dem som är frihetsberöva. 06:24 att hantera när en familjemedlem är borta barnet kanske behöver flytta och ändra sina rutiner den frihetsberövade kan inte längre hämta och lämna på förskola och skola kan inte vara med på träningar och fotbollsmatcher till exempel många barn får frågan vart den frihetsberövade familjemedlemmen tagit vägen Både från kompisar och andra runt om. 06:49 Och då behöver de vara beredda på att hitta på ett svar och hålla koll på vad man sagt så att hemligheten inte avslöjas. För det är väldigt många barn som inte vågar eller kanske får berätta för att man har bestämt att man ska hålla det som en hemlighet inom familjen. 07:06 Så hela min barndom har väl kantats av skuld och skam. Dels så handlade det om att jag bodde hos min mormor och morfar. Och bara det var ju lite... 07:17 Jag ville inte riktigt berätta för mina vänner att jag bodde hos min mormor och morfar. Men också det här med att jag inte hade någon mamma. Och när jag någon gång frågade mig, vad är din mamma? Då brukade jag alltid hitta på en massa med lögner. Jag kunde säga att hon var utomlands, att hon bodde i en annan stad. För mig var det så fruktansvärt skambelagt att inte ha någon mamma. För att Alla andra hade ju det. Alla andra hade en mamma som älskade dem och tog hand om dem och nattade dem och satt med vid middagsbordet medan jag inte hade det. 07:53 Och sen så tror jag också att mycket av den här skammen också handlar om... 07:58 en mammas villkorslösa kärlek att för mig fanns någon bild av att det finns ingen annan människa i världen som ska älska dig så mycket som din mamma för att hon är din närmaste du har legat i hennes mage det är liksom en del av så det är Och sen så hade min mamma valt bort mig. Och för det så var det så konstigt i mig det här med om inte ens min mamma kan älska mig, vem kan då älska mig? 08:27 Så sådana känslor hade jag jättemycket. Men jag var nog väldigt duktig på att trycka undan det. Ganska tidigt så lärde jag mig att stänga av mina känslor för att det var för jobbigt att tänka på. Och det var enklare att bara inte känna. För att det gjorde för ont. 08:43 För i skolan var det ju också så att Jag gjorde det som krävdes av mig. Jag försökte hela tiden vara den duktiga flickan. Jag presterade på prov och jag var alltid där. Jag stack aldrig ut för att jag inte ville att någon skulle uppmärksamma mig. För att om någon uppmärksammade mig så skulle man också fråga sig. Men du vad är det som händer? Och då var jag så himla rädd att jag inte skulle orka hålla det här. 09:10 Skalet eller den här muren som jag hade byggt upp. Så jag flöt med bara i skolan. Så hade någon kommit fram till mig och verkligen lagt energi och tid på att försöka bygga en relation med mig och sen våga fråga så hade det kanske sett annorlunda ut. 09:32 Och en annan sak också är att många barn behöver resa långt för att hälsa på sin familjemedlem om hen sitter i fängelse på annan ort. Det kan vara så att man av den anledningen inte träffar sin familjemedlem så ofta eftersom avståndet och kostnaden blir för stor för att ta sig fram och tillbaka. Och då blir ju saknaden extra påtaglig att man inte kan ha kontakt och träffa sin förälder eller familjemedlem lika ofta till exempel. 09:59 Linas mamma sitter nästan alltid på samma anstalt- på Färingsö på Ekerö utanför Stockholm- 10:05 Och på den tiden så gick det inte så många bussar. Det gick typ två bussar. Så man var tvungen att verkligen passa in den här bussen. Så det var en väldigt lång resa. Vi började med att vi alltid tog tunnelbanan till Brommaplan. Och där fick man ta en buss. 10:19 Och sen mitt ute i bland ängar och vidder och hästar och kosser. Så fick man byta buss och ta en annan buss. Och så stannade den då. Inte direkt utanför anstalten. Man fick gå en bit. 10:34 Och så kom han fram och så var det stängsel. 10:38 Och när vi kom fram så fick vi alltid ringa på porttelefonen- och så fick vi berätta vilka vi var och vem vi skulle träffa. Och så var vi insläppta och så kom vi fram till något som heter centralvakten. 10:51 Och där fick min mormor visa upp legitimation och vi fick hänga in våra saker. Vi fick gå igenom en metalldetektorbåge för att se att vi inte hade något som vi inte fick ta med oss in- Och sen var vi insläppta i ett ganska litet rum. Det fanns en toalett och det fanns en soffa och två fotöljer. Så vi kom alltid in först. 11:12 Och sen så tog det några minuter och då gick de och hämtade mamma och sen kom hon in. 11:19 Och hon hade alltid med sig, hon hade alltid baka bullar. Och hade alltid med sig massor med sådär goa tesorter kommer jag ihåg. Massor med olika sådär. Så jag brukade alltid prova alla teer hon hade med sig. 11:31 På den tiden fanns det också solarium på Färingsö. Hon var alltid jättebrunbränd. 11:37 Sminkad och luktade jättegott kommer jag ihåg. Jag älskade att krypa upp i hennes fan och känna hennes lukt. Det var min bild av den perfekta mamman. Det är så som jag vill komma ihåg henne nu när jag är vuxen också. Det här... 11:58 Ja det var verkligen helt underbart att få komma dit och vara med henne. 12:03 Var det nästan skönare när hon satt inne för att hon blev den där perfekta mamman där? 12:08 Ja det skulle jag nog säga. Dels för att hon var den där perfekta mamman men också för att jag på något sätt visste var hon var någonstans. Det kändes väldigt tryggt för mig att veta att nu är hon där. Nu vet jag att de tar hand om henne, att hon får mat och att hon mår bra. 12:23 Så för mig var det väldigt skönt när jag visste att hon satt. 12:27 Det är det som gjorde att hon gick upp lite i vikt när hon var där. 12:34 När hon inte hade tillgång till droger så åt hon ju mera. Hon åt upp sig lite och vart mer välmående. 12:43 Hur mår då de barn med familjemedlem som sitter i fängelse? Sara Drevendahl på buffe igen. 12:50 Det är viktigt att komma ihåg att barn till frihetsberövade inte är en homogen grupp med samma situation och samma problematik. 12:58 Den gemensamma nämnaren är att de har en familjemedlem som är frihetsberövad men i övrigt kan förhållandena variera stort. Och just av den anledningen så är vi noga med att lyssna på det enskilda barnet. Forskning visar dock på tre gemensamma nämnare för dessa barn. Den första är separation och förlust. Barn blir ofta förvirrade och osäkra kring sina känslor och hur de ska sörja förlusten av en förälder som visserligen fortfarande lever men som är fysiskt frånvarande. 13:31 Och den andra är stigma och hemligheter. Ett frihetsberövande leder ju sällan till sympati och stöd från omgivningen vilket gör att många barn och familjer håller frihetsberövande hemligt. Det kan vara tungt och ledsamt att bära runt på en sån hemlighet och hemligheten i sin tur kan få barnen att tro att de är ensamma om situationen. Att ha en familjemedlem i fängelse eftersom ingen pratar om det öppet i skolan och bland grannar och i samhället. Och det kan skapa en känsla av utanförskap. 14:04 Och det tredje vi har sett är att det blir förändringar i familjen. Oavsett hur relationen tidigare har sett ut så innebär frihetsberövandet ofta strukturella, omsorgsmässiga och ekonomiska förändringar för barnen. Ett äldre syskon kanske behöver ta mer ansvar och hjälpa till i hemmet. Och med småsyskon hämta och lämna på förskolan till exempel. Och en del barn kanske inte har råd att gå kvar på sina fritidsaktiviteter då en förälder blir ensamförsörjande på utsidan. 14:38 Och vilka frågor och känslor brukar ett barn eller ungdom ha när någon familjemedlem blir frihetsberövad? Vad är det som händer i dem? 14:47 Vanliga frågor bland yngre barn är att de vill veta hur familjemedlemmen har det inne i fängelset. Hur ser fängelset ut brukar de kunna fråga. Har min familjemedlem eget rum? Får han mat? Har han kompisar? Medan äldre barn och ungdomar ofta brukar fundera mer kring själva brottet och varför familjemedlemmen gjorde som hon gjorde eller som han gjorde. 15:12 Och sen om man har en familjemedlem där brottet har varit uppmärksammat i media till exempel. Det kanske går att läsa på hemsidor och man ser sin familjemedlem på löpet. Då är det mycket... 15:26 tankar och känslor som väcks i barnet och ungdomen. Så då stöttar vi upp utifrån den situationen. 15:33 Och känslor som är vanliga är ilska, rädsla, skam, skuld och förvirring. Men även fysiska symptom kan uppkomma som huvudvärk, magont och mardrömmar. 15:46 Även om Lina skäms för sin mammas situation och över att hon bor hos sin mormor och morfar så känner hon sig älskad av sin mamma. 15:54 Det är verkligen de finaste minnena jag har. 15:58 När jag sitter i hennes famn och vill kramas. På något sätt visste jag att hon älskade mig. Hon sa ju det. Men ord och handling är ju två helt olika saker. Även om hon säger att hon älskar mig så säger jag att hon älskar mig. Men bara det att hon inte visade. Det var det som gjorde ont. Och det fick mig att tvivla på. Älskar hon verkligen mig? 16:20 Kändes det som att hon valde drogerna framför dig? Ja, det gjorde det. Absolut. 16:26 Sista gången hennes mamma sitter i fängelse är 2007. Idag är hon ren, har egen lägenhet och körkort och har utbildat sig till boendestödjare och behandlingspedagog. 16:37 Nu jobbar hon inte för det har varit corona men hon vill ju jobba och hon vill också ge tillbaka. Hon vill ju jobba med människor i någon form av utsatthet eller som har haft den problematiken som hon har för att hon också känner att hon kan ge tillbaka för att hon har varit där själv och att hon vill ge tillbaka. 17:00 Hur har ni pratat efteråt nu? Hur hon ser tillbaka på den tiden och din barndom? 17:07 Det som är så skönt är att vår relation, jag brukar alltid säga såhär, hon kommer ju aldrig fullt ut bli min mamma för att hon inte har, hon har egentligen inte varit det. Men vi har ju våran, vi har någonting nästan mycket finare idag. Vi har verkligen en såhär innerlig vänskap. 17:26 Och hon är ju Bland de viktigaste personerna i mitt liv. 17:31 Och vi kan prata om det mesta. Eller vi kan prata om allt egentligen. Och jag vet också... Det som är så skönt när man pratar med henne är... Jag vet att hon aldrig skulle döma mig. 17:43 Därför kan vi liksom... Jag kan vara hård mot henne och säga saker så här... Vet du vad, det här var jättejobbigt för mig. Och det är lite så här... Hon kan också ta det för att hon också vet vad det är... Hon har utsatt mig för... Så vi kan ju prata om det som har varit och vara väldigt öppna med tankar och känslor kring så som det har varit. 18:07 Lovade hon dig några gånger, jag ska sluta och så blev det nederlag på nederlag eller hur var den? 18:14 Min mamma lovade aldrig mig någonting och jag tror att det är det som är grunden till vår relation idag. 18:22 Hon var väldigt tydlig med dels när hon satt att jag vill jättegärna att du kommer hälsa på mig men du behöver inte om du inte vill hälsa. Och när vi väl badade och hälsade på så lovade hon aldrig att det skulle bli annorlunda när hon kom ut. Utan vi levde bara i den stunden. 18:40 Och det var det lilla jag fick och det tog jag. Men jag fick heller inte förhoppningar om att det skulle bli annorlunda när hon kom ut. 18:49 För att stötta ett barn med en familjemedlem som är frihetsberövad behöver man framförallt ge information om vad det är som händer. Vi hör Sara Drevendahl igen. 18:59 De behöver få svar på sina frågor och få förklarat för sig vad ett fängelse är och vad det framöver kommer kunna innebära att ha en frihetsberövad familjemedlem. De behöver också veta att det aldrig är fel att familjemedlemmen frihetsberövats. Det finns många barn som till en början tror att de är inblandade på något sätt. Att det kanske var för att jag har sagt att jag vill ha nya fotbollsskor eller göra massa saker och då hade det blivit tufft hemma och då behövde mamma eller pappa. 19:30 lösa situationen så att det finns många barn som går runt och tror att de är orsaken till att det här händer och det är ju aldrig barns fel så det är jätteviktigt att barn får veta att det som händer är aldrig ditt fel och sen är det viktigt att barn får träffa andra i liknande situation och berätta hur det är för dem men även lyssna på hur det är för andra barn och det här är viktigt för att det skapar en känsla av sammanhang och gör att barn inte känner sig ensamma i sin situation Många barn som kommer till BUFF känner igen sig när de träffar andra. 20:03 De kanske inte nödvändigtvis behöver prata med varandra om det. Men bara att vara i ett sådant sammanhang där man vet att man har någonting gemensamt är väldigt skönt för många barn. 20:13 Idag har Lina egna barn. Två döttrar, två nio år gamla. 20:19 Vi väntade ju ganska länge med att få barn. Dels för att jag var väldigt tydlig med att vi båda ska ha jobb, vi ska ha en bostad, vi ska ha ekonomi, vi ska kunna ta hand om någonting som händer. För det är också en av mina... 20:32 Jag måste planera allting och ingenting oförutsett får hända. Det måste finnas en plan A, B och C och gärna en plan D också. 20:42 Så därför vill jag vänta väldigt länge med att skaffa barn. Dels på grund av det men också på grund av mina egna tankar och känslor. Jag var fruktansvärt rädd. En av mina största rädslor var att Tänk om jag inte kan älska mitt barn. 20:57 Tänk om jag är oförmögen att ta hand om det här barnet så som min mamma var med mig. 21:03 Så jag var jätterädd innan vi fick vårt första barn. 21:08 Och sen när hon väl kom så var det ju kärlek vid första ögonkastet. Det finns ingen större kärlek för mig själv, min kärlek till mitt barn. Det går över alla gränser. 21:26 Kan du då ibland känna såhär, gud när jag har såhär stark kärlek för mina barn, hur kunde min mamma? 21:31 Ja det kan, ja absolut. 21:35 Det blir så svårt för mig att förstå hur hon kunde ge upp det när jag vet vad, dels utifrån mitt eget perspektiv men också min kärlek till mitt barn såhär. 21:47 hur kunde hon ge upp det men det gör mig också väldigt ledsen för att jag vet ju att hon älskade mig och jag vet hur dåligt hon mår idag över att hon lämnade mig men ja så att det är liksom lite så här dubbelt där så jag tycker synd om henne också för allt det hon har gått förlorat om för att Det är ju att få följa med sitt barn på den här resan. Det är ju underbart. Det är tufft, det är jobbigt. 22:19 Om man hamnar i konflikter. Om man får vända till sig själv. 22:24 I sitt barn blir man ju såhär. Mina tankar, mina värderingar. Är det här någonting jag vill föra över på mitt barn? Det är ju väldigt omvälvande. Men det är ju en helt underbar resa. Att få följa med sitt barn igenom livet. Så jag känner mig väl bara... Jag känner mig väl ledsen, alltså mest för hennes skull, över det hon har förlorat. 22:47 Hur ser då stödet ut till den förälder som sitter frihetsberövad? Sara Drevendahl igen. 22:53 Det kan ofta bli så att vi blir bryggan mellan föräldern på insidan eller familjemedlemmen på insidan och familjen på utsidan. 23:01 Och ger dem stöd utifrån just deras specifika situation. 23:07 Och den frihetsberövade brukar vilja ha stöd i hur ska man berätta för sina barn att man ska vara borta för en längre tid. Att man har gjort någonting som har varit olagligt. Hur säger man? Hur åldersanpassar man den informationen? 23:22 Ska man berätta i detalj vad man har gjort? Eller kan man säga det på ett annat sätt? Och det ger ju vi rådgivning i till exempel. Har man blivit dömd för misshandel då kan man säga. Men jag har gjort illa en annan människa. Och det får man inte göra. Så därför måste jag vara här nu. 23:39 Och när det gäller stöld till exempel. Men jag tog någonting som inte var mitt. Och det får man inte göra. 23:44 Så det ger vi mycket stöd i. Hur kan man berätta för barn? Så att de förstår. 23:51 Och sen brukar vi också ge råd och stöd i hur de kan vara närvarande förälder. För det är väldigt många vi träffar som känner sig uppgivna. Nu ska jag vara borta i två år eller längre. 24:02 Hur ska jag kunna vara närvarande? Det kan jag ju inte vara. Och då får vi tipsa dem om hur det faktiskt går att visa att man är förälder och hur kan man ta del av vad som händer i ens barns liv. 24:15 Vi träffar föräldrar som säger att de kommer missa sitt barns uppväxt i 2-3 år och de kommer inte se när de lär sig cykla och när de börjar skolan. 24:26 Det kan inte visa sig att säga emot så. Det kommer du missa på ett sätt. Men det finns ju små knep då, så du brukar säga att be din mamman till barnet på utsidan filma mycket och skriva ner mycket. Det är inte så att du kan vara där just då, men den dagen du faktiskt kommer ut så kan du tillsammans med ditt barn sitta och titta på de här filmerna och ändå vara delaktig i efterhand. 24:51 Så det finns mycket sådana konkreta tips som de kan ta del av. 24:58 Och skriva mycket brev. Och då kan vissa vara så här, ja men jag kan inte skriva. Jag vet inte hur man ska skriva. Men skriv ett vykort. Vykort. Rita en gubbe. 25:06 Och posta det. Bara det här att barn får någonting i brevlådan som är från min förälder eller vem det nu är som är frisberövad. Det är också ett sådant viktigt tips som de inte ska... 25:18 Glömma, det betyder mycket mer många gånger än ett telefonsamtal som inte stannar kvar. Telefonsamtalet är ju i stunden. Breven finns kvar. 25:29 Våga vara ärlig. 25:32 För det öppnar upp så upp för barnet att känna att man är delaktig i det som rör en själv. Sen behöver man ju inte berätta hela sanningen. Men det viktigaste är det här med att jag vill vara med dig men det går inte just nu. Jag måste vara hära. 25:49 Och också vara öppen för att låta barnet ställa frågor. 25:53 Och ett barn kan vara jättearg, ett barn kan vara jätteledsen. Och det är också någonting som är, ena dagen kan den vara jätteledsen, kan den vara arg. För det är många känslor i det här. Men ändå att våga vara ärlig. 26:09 Och berätta var man är någonstans. För det möjliggör också till barnet att ha en kontakt. Då har man möjlighet att komma och hälsa på om man vill. 26:18 Vilket råd har du till ett barn eller en ungdom som just nu har en förälder som sitter i fängelsen? 26:26 Du är inte ensam. Det är det viktigaste jag vill ge med. Du är inte ensam. Det finns hjälp och stöd att få. Det finns folk att prata med. Och sen också det här med att du är viktig och du är betydelsefull. Och du har förmågan att påverka ditt eget liv. Kanske inte just nu. Men jag vill ge med en framtidstro och hopp om att det blir bättre.