Karlavagnen

00:02 Jag heter Åsa Givarsdotter och det här är Karla Vangspodden. I oktober uppmärksammas den internationella bröstcancer månaden. I det här avsnittet får du höra både starka och personliga samtal med lyssnare som delar med sig av sina erfarenheter av bröstcancer både som drabbade och som närstående. 00:29 Och med tanke på kvällens tema så kan man också ställa sig frågan vad kan man själv göra för att må bättre och stärka kroppen under en cancerbehandling? Katarina Mannheimer Ahlström är med oss nu och hon har tankar och egna erfarenheter av just det. 00:49 Hallå Katarina. 00:51 Hallå Åsa. Hej. Välkommen till Karlavagnen. Tusen tack. Du har ju en egen upplevelse av dagens ämne bröstcancer. Var någonstans börjar din berättelse? 01:09 Min berättelse började våren 2020. 01:13 Det var mitt under covids första våg och jag diagnostiserades med en vänstersidig bröstcancertumör. Jag upptäckte den själv. Jag såg en klump i spegeln och gick till vårdcentralen. Väldigt snabbt fick jag komma på mammografi. Det var ganska många som höll sig hemma. 01:40 Och kollade sig. Men jag fick en diagnos. Och jag fick en operationstid bara 12 dagar efter diagnosen. 01:51 Oj, men nu kändes det, alltså blev du rädd eller vad hände då? 01:55 Ja, det är klart jag blev rädd, absolut. Jag trodde faktiskt ända fram till jag fick diagnosen att det här är ingen fara. Men när jag väl fick den så kände jag också väldigt starkt att jag ska göra allt vad jag kan för att klara det här. Så det blev som en sorts mantra som jag sa till mig själv direkt efter att jag hade fått min diagnos att jag ska klara det här. 02:25 12 dagar hade du. 02:28 Ja, 12 dagar hade jag. 02:31 Det jag gjorde var att jag jobbar som samtalsterapeut och hypnosterapeut. 02:39 Så jag isolerade mig under de här dagarna, de här tolv dagarna på min psykoterapimottagning. 02:49 Och min man var kvar i, eller dåvarande man var kvar i vår gemensamma lägenhet. 02:55 Och det första jag gjorde, vilket man ofta gör då, är att jag började googla på bröstcancer och särskilt. 03:04 Jag blir bara rädd. Jag ska rikta min kamp här till att stärka mitt immunförsvar. Och det gör jag bäst genom att sova gott, äta nyttigt, se till att lugna mitt nervsystem med alla de sätt jag bara kan. 03:22 Så jag började eftersom jag jobbar med hypnos så jobbade jag då med att göra visualiseringar där jag såg framförallt. 03:33 Och jag gjorde hypnosprocesser med mig själv tillsammans med en kollega också på egen hand. 03:42 Och sen så satte jag mig in vilken typ av mat som är anti-inflammatorisk och som kan motverka cancer. 03:52 Så eftersom min tumör var östrogenberoende så beslöt jag mig för att strypa allt som på naturligt sätt tillför kroppen östrogen. Så jag ströp alla animaliska produkter under den perioden. 04:13 Och färggranna grönsaker som bara möjligt. 04:17 Och sen hade jag hört talas om en kvinna i Japan som skrattade sig frisk från cancer. 04:24 Så då började jag titta på ett avsnitt Friends om dagen. 04:30 Tyckte du att det hjälpte dig under den här tiden? 04:33 Under den tid som jag tittade på de här roliga filmerna så glömde jag faktiskt bort att jag var sjuk. 04:45 Jag kände att det höjde mitt humör. Jag kände mig mer kraftfull och jag var också ute och gick i naturen. 04:55 Jag yogade och jag promenerade. Och sen hittade jag en ljudfrekvens på Youtube- som kanske tycker inte om den där frekvensen. Den heter 444 hertz. Det är ett sånt där pipande ljud. Och så tog jag en liten högtalare och satt direkt på tumören. 05:16 Den där ljudfrekvensen. Och sen i alla fall- Så försökte jag prata med människor som jag kunde stötta och vara stödjande. Jag nyhetsbantade under den här perioden också. Bara så till att ha det så lugnt och harmoniskt omkring mig som bara möjligt. Sen ska de operera ut min tumör, vilket de gjorde. 05:42 Min tumör hade då en tillväxtgrad, en aggressivitetsgrad på åtta procent- Det måste tas på allvar. Så plockar de ut tumören och så säger de när jag kommer tillbaka på återbesök att vi vet inte riktigt vad som har hänt men det finns bara 1% cancer kvar i tumören. Den hade försvagats med 90% under den här perioden. Och jag kan ju inte påstå att det var det jag gjorde som försvagade tumören för det kan jag aldrig bevisa. 06:17 Men min känsla är att den sammantagna effekten av allt det här jag gjorde och den kärlek jag gav mig själv och den trygghet jag sökte och alla de här visualiseringarna och allting. Jag tror faktiskt att det hjälpte. 06:34 För du är noga med att säga att du inte läkte dig själv så att säga. 06:40 Nej, det kommer jag aldrig kunna säga. Jag kommer aldrig kunna säga att jag läkte mig själv. Men jag förhöll mig på ett sätt där jag försökte verkligen stärka mitt immunförsvar och tänka kring min sjukdom som att den inte var införd. 06:57 att inte vara arg på sjukdomen utan jobba med den istället för mot den. Sedan hade inte jag världens mest 07:09 som ändå liksom vi ska inte jämföra oss här ikväll du har ju genomgått det här och det är din resa och du genomgick ju också den vanliga typen av behandling som sjukvården erbjöd och då var det operation operation och strålning också och det gick ju med andra ord bra eftersom du sitter här men hur var det att genomgå de där operationerna och strålningarna 07:41 Jag ville ju verkligen att den här tumören skulle plockas ut- så jag var väldigt tacksam att jag fick operationen. 07:51 Strålbehandling är ju väldigt individuellt hur man reagerar på den. Jag tyckte den var tuff, jag tyckte den var jobbig. Men den pågick då i tre veckor och när de tre veckorna var slut- Pigg och stark igen. 08:10 Så jag är väldigt glad att jag gick igenom de här behandlingarna. Absolut. Och idag är jag helt frisk. 08:20 Det som har förändrats i mitt liv är att jag tar bättre hand om mig själv idag än vad jag gjorde förr. 08:26 Och du har skrivit en bok om dina upplevelser. 08:29 Jag ska klara det här. Varför ville du skriva den? 08:34 Jag ville skriva den för att inspirera och för att dela med mig av de kunskaper som jag dels har samlat på mig genom mitt arbete och de kunskaper som jag läste mig till när jag När jag gick igenom den här cancerbehandlingen så jag pratade om hur man kan förhålla sig eller hur jag förhöll mig till min sjukdom. Jag pratade om vilken typ av mat jag valde att äta och vilka olika meditationer jag gjorde. 09:05 De finns också. 09:10 Lite allt möjligt. 09:13 Om du skulle få skicka med något till Carla Vagnens lyssnare. Vad skulle du vilja säga till en person som kanske nyss har fått sitt besked? 09:26 Att vara otroligt snäll mot sig själv och kärleksfull mot sin kropp med eller utan cancer. 09:36 Och lita på att det här kommer gå vägen. 09:39 Att det här kommer jag klara. 09:42 Ett litet ljus här i oktobermörkret. Tack så jättemycket för att vi fick prata med dig ikväll. Katarina Mannheimer Ahlström, tack. 09:53 Tack så mycket. Tack för att jag fick vara med. 09:56 Hej då. 09:56 Det här är Karlavagnen i P4. 10:00 Och nu ska Karlavagnen få prata med Ronny Färnström från Huddinge. 10:08 Hej Åsa, Ronny här. 10:10 Tjena Ronny. 10:12 Ja, du vet ju vad vi har för tema idag. Och du har ju varit i en svår situation tidigare. Skulle du vilja börja med att berätta bara, ta oss tillbaka tiden då din fru fick bröstcancer. 10:26 Ja, man blir lite berörd när man kommer igång. Jag förstår. Det släpper, ja. 10:33 Men det var 2002, det är några år sedan. Mm. 10:38 Det sitter väldigt starkt i oss fortfarande. 10:43 Vi arbetar. Hon arbetade. Hon heter Ida. Hon arbetade och jag. Hon sjukkunnaste hon och jag. Vi arbetar med försäljning. Barn har hållit på med sin utbildning. Två flickor har vi. 10:54 Särefter kan man säga att hon var lite allvarlig i en period där som... 11:01 Det var svårt att ta in, att det skulle vara någonting. För någonting med bröstcancer, det har vi aldrig gjort talas om förut. Det var något helt nytt för oss i familjen. 11:12 Men då hon var allvarlig, var det då hon upptäckte det? 11:16 Ja, hon upptäckte att det var någonting som inte stämde. Hon hade varit på mammografi precis nyligen. Sen upptäckte hon att det är något som inte stämmer med hela bröstet. 11:28 Så de sökte ju några kollegor som tittade på det och de fick rådet att vi skulle söka till sjukhuset för undersökning. 11:37 Och så blev det. 11:39 Och sen tog det ett tag innan vi fick besked. Och när de fick beskedet så var vi två. Hon och jag åkte dit till sjukhuset. Vi satt i ett rummet. 11:50 pappersnästuka framför oss så var doktorn på andra sidan så drog han det här rätt upp och ner sa han att det är bröstcancer vi pratar om det var svårt att ta in vad det verkligen var och hur det slutade av oss men rätt snabbt så blev vardagen borta vi fick en tid och en dag som inte stämmer med någonting tidigare men Ida var väldigt stark hon ville ta tag i det Och göra någonting. 12:22 Och åt någonting åt det. 12:27 För vi själva, hon hade nog insikt om vad bröstcancer är för någonting. Men vi, döttrarna och jag, vi hade knappt hört talas om det. Det kanske var någonting som andra drabbas av, men inte vi. 12:39 Det blev en jätteschock när han berättade för oss. Operationen skulle ske så snart det var möjligt. 12:48 Både jag och flickorna bekrisade över beskedet. Vi var helt oförberedda för att någonting kunde hända i vår familj som hade varit lugn under många år. 12:56 Att klara oss från någon olycka eller någon annan kris. 13:01 Vi samlades någon dag efteråt hemma och hade familjeråd vid köksbordet, byggerheten och allihopa. Det var kaos. Det var Ida som tröstade oss. 13:18 Så det här ska vi ta klara av. Nu ska vi göra det bästa av det. 13:28 Hon var beredd att gå all in på behandlingar och allting. 13:32 Ja, hon bestämde sig att det här ska jag överleva. För jag vill uppleva barnbarn. Och kanske en pension så småningom också. 13:42 Det blev operation. 13:44 Det blev strålning. Och det blev över 30 cellgiftbehandlingar. 13:49 30, oj, tufft. 13:51 Hon gav inte upp. 13:56 Hur gammal var hon vid den här tidpunkten ungefär? Då du sa att hon ville bli pensionär. Hon var 54. 54. 14:08 Stark, aktiv. 14:09 Stark och du stod bredvid och för dig var det tuffare som jag lyssnar in nu att ta det här beskedet. 14:20 Ja det var svårt, det blev kaos. 14:23 För att överleva så valde jag att arbeta under tiden, hela tiden. Jag sjukskrämde inte någon dag utan tyckte att det var ett sätt att klara av vardagen. 14:35 Jo, men ni var ju också, vad får man säga, unga. 14:38 Det är ingen ålder. 14:41 Nej, det är ju inte det. 14:45 Det är väl så när man får det tidigt också att det går fortare. 14:49 Ja. 14:51 Och vad hände sen då? Som du berättade så gick hon ju bort. 14:57 Din fru. Hur många år gick det där från 2000? 15:02 Det var i fem år pågick det här. 15:06 Vi körde med second opinion kors och tvärs. Och träffade flera doktorer för att hitta någon lösning om vad man kunde göra för någonting. Mm. 15:16 Och hon gick hemma på dagarna. Och det är svårt när alla andra jobbar att gå hemma ensam. 15:23 Det finns inte många man kan sitta och prata med då. 15:27 Men hon tog initiativet till resor. Hon reste bland annat till London med sin syster och nått en lång båtresa med sin dotter i Ryssland. 15:37 Hon ville verkligen ta vara på dagarna och åt tillvaron. 15:41 Men vi fick en väldigt artificiell tillvaron. 15:45 Oron för framtiden var väldigt jobbigt och svårt att hantera. Det var också svårt att få någon empati i omgivningen på jobbet och kanske grannar. 15:58 Du tänkte på bemötandet i både sjukdomen och sarien? 16:03 Ja, exakt. 16:06 Man pratar inte så mycket sjukdom men däremot så kanske vi pratar om hur vi hade det. Framförallt för att kunna få lite socialt också. 16:16 Men vi bestämde också att vi var med i hela processen. Vi fick inte gå dit till en sjukhus och träffa någon utan var sällskapet av oss andra. Vi var med hela tiden i varje läkarbesök. 16:28 Så även om du valde? 16:30 Ja, det säger du. 16:32 Man upptäcker också att den som är sjuk inte alltid kan ta till sig. Det är en doktorn särger. 16:40 Men vad hände sen då med ditt liv? Du sa att du jobbade under den här perioden för att orka med. 16:50 Ja, så blev det. 16:53 Det var en svår period också. Att fortsätta som tidigare vanligt. 17:01 Men ändå har det här med sig. Det var svårt. Och vi skulle då ha förstått det efteråt. Eller någon doktor kanske skulle ha tagit tag i det och gett oss ett brytsamt tal. 17:13 Och tala om hur allvarlig situationen var. Och det fick vi aldrig. 17:18 Så ni förstod aldrig att det var så allvarligt? 17:22 Nej, hon hade sån energi. 17:25 Och sån attityd. Så att det här ska bara gå och vi ska rulla på. Det är det. 17:30 Så därför när hennes bortgång kom det gick det väldigt fort. 17:36 Och då hade de sista tiden planerat med barna att de skulle vara mammalediga och de skulle ta hand om att vara tillsammans under den perioden. 17:50 Men vad hände med ditt liv när hon gick borta? 17:56 Det var... 17:59 Det är svårt det här när man kommer hem och man är ensam. Man kommer hem till ett hus som är tomt och mörkt. Om man har förut kommit hem till någon som står vid spisen och man äter middag tillsammans. 18:10 Det var jättesvårt att gå in och stänga dörren och försöka sätta igång efter en lång arbetsdag. Och laga mat, handla och pyssla med det som tillhör huset. 18:21 Jag fick reda på genom en bekant som också hade råkat ut för att hon hade blivit enka och berättade om en förening. 18:30 Ja, som är för de som missar någon mitt i livet heter den Vimil. 18:36 Vimil, just det. 18:38 Att träffa andra som har sorg, då går det fint att omgå sig vad man vet precis som man pratar om. 18:48 Gick du dit till den föreningen då? 18:51 Ja, jag gick dit och fastnade där. Jag har varit med och är med fortfarande i den föreningen. Just det, det är fint. 18:58 Men förstod du också rätt att du behövde träffa andra män, inte bara för du sa att det var en väninna, men också att du behövde träffa andra män som hade liknande erfarenheter? 19:11 Ja, det fick jag där i min mil, ja. 19:14 Ja. 19:15 Det är det. Det är en väldigt aktiv förening. 19:17 Just det. 19:19 Men det är så på många ställen. 19:22 Jag förstod att du hade startat någon herrklubb eller vad kallar ni det? Ett gäng herrar som möts. 19:31 Vad kallar ni det? I den föreningen som är över tusen medlemmar och kanske ändå mer idag så är det 80% kvinnor. Kvinnor är mer företagsamma och har mer sociala nätverk än vad killar har normalt. 19:44 Så jag fick ett uppdrag i föreningen att försöka ta reda på vad tar alla män vägen någonstans. Så bland annat pratade jag med kyrkan i Huddinge. Och de hade samma problem där. I sina sorggrupper så fanns det inga män egentligen att tala om. Det var jättesvårt. 20:02 Och då tillsammans med en diakon startade vi upp, hon och jag, en herrklubb. Och inte bara för de som har sorg utan för annat. För killar är inte lika alerta och lite sociala egentligen. 20:21 Vad gör ni på den här här klubben då? 20:26 Vi har en fin gemenskap. Vi ses var tredje vecka. Vi pratar om socialt, livet, vad som händer oss. Vi har ett tema varje träff har vi. 20:42 Vad tänker du att det har hänt med dig efter att du har fått vara en del av det här i den här gemenskapen? Vad har det gett dig? 20:52 Jo, det har gett en trygghet. Man behöver kanske mer sociala kontakter också inom ju äldre man blir. 21:01 Och sen är det också att man har varit gift i 35 år så har man behov av tvåsamheten. 21:07 Tvåsamheten är det mest naturliga tillståndet tycker jag. 21:11 Och sedan får en vän som har samma erfarenhet av åtminstone en partner. Det är ju goda förutsättningar för ny livskvalitet. 21:19 Ja, precis. Och höra andra människors livsöden. 21:24 Ja. 21:26 Jag vet inte om det är en fördom som jag har, men att män kanske inte alltid vågar prata riktigt djupt med varandra. Men gör ni det där på herrubben? 21:40 Ja, det gör man lite på tur man hann. Inte öppet, det gör man inte. Nej. 21:46 Men man hittar i alla fall vänner där som man kan våga öppna upp sig för. 21:52 Absolut, det gör det. 21:56 Och du då som har den här erfarenheten har ju gått några år. Men hur ser livet ut för dig idag då? 22:02 Idag har jag en vän som gör att tvåsamheten är... 22:08 Jag trivs i alla fall. Det är naturligt också att vara så. 22:13 Verkligen. 22:14 Och om du skulle vilja säga till någon nu då vi sitter här i Karlavagnen och så är det, vi har ganska många som lyssnar. Kanske befinner sig i någon liknande situation, kanske har förlorat någon när eller kär. Har du något du skulle kunna vilja säga till en sån person? 22:36 Ja, det finns mycket man kan säga. 22:40 När situationen uppstår, det är att aldrig ge upp. 22:45 Att vara med och bara följa med hela den gången. Det kommer att kännas bra också i framtiden om det går bra eller om det skulle gå dåligt. 22:57 Framförallt... 23:00 Vad säger du? 23:01 Ja, framförallt att... 23:04 Söka också information själv. 23:07 Inte bara att nöja sig med en utan försöka bredda informationen från flera håll. 23:14 Och att det finns hopp om att med tiden så kan man få balans på sin egen tillvaro även efter svåra upplevelser. 23:23 Ja det tror jag. 23:25 Men man får det inte gratis. 23:27 Nej, jag förstår att du har jobbat för det. 23:31 Det tog nog över tre år innan jag började kunna andas igen. 23:38 Ja, men vad fint. Jag hoppas att någon har blivit stärkt av din historia, Ronny. Och tack för att vi fick prata med dig kväll, Ronny Fernström från Huddinge. Tack och godnatt. 23:51 Tack själv, godnatt. 23:53 Hej då. 23:54 Det här är Karlavagnen i P4. 23:58 Och med mig här i studion i PTO så sitter jag med Daniel Engberg. Hallå. Hej, hej. 24:04 Du har koll på våra sociala medier, Facebook, Instagram, mail. Vad händer där? Berätta. 24:11 Ja men det är ju en del rörande berättelser såklart. 24:16 Vi kan ta Elin Seld Andersson som berättade att hon drabbades av cancer redan som 15-åring och senare i livet också fick bröstcancer. Hon har opererat bort båda brösten och berättar med både humor och allvar om sitt beslut att inte göra någon rekonstruktion. Hon känner sig fin precis som hon är. Det var starkt skrivet av henne. 24:46 Och så har vi Elena Mörne som upptäckte att hennes bröst såg olika ut en kväll i duschen. Efter undersökningen visade sig att hon hade två tumören. När hon fick cancerbeskedet tänkte hon direkt på sina barnbarn och att hon kanske inte skulle få uppleva julen tillsammans med dem. 25:01 Hon berättar om en känsla av tomhet som om världen omkring henne försvann. Efter operationen och behandling mår hon idag bra vilket såklart är jätteroligt att höra. 25:11 Det där beror lite extra då man själv har barn. Inte du har det men jag har det. Det förstår jag. Ska du ta någon mer? 25:21 Ja det kan vi göra. Jessica Boom Lindelöv drabbades av förstadiet i bröstcancer redan som 28-åring. 25:29 Sedan dess har hon också förlorat sin make som dog i hjärtstopp 2018, bara 45 år gammal. 25:35 Och i maj i år fick hon återigen besked om en tumör i bröstet 27 år efter den första diagnosen. Nu genomgår hon cellgiftsbehandling och ytterligare en operation väntar. 25:44 Prognosen beskrivs dock som god vilket är glädjande och Jessica kallar sig själv för en överlevare med svart bält i envishet. 25:53 Det behöver man. 25:53 Också fint beskrivet. Jag tänker att det ska vara tufft. Alla de där diagnoserna. 25:59 Det där svarta bältet behövs nog. Eller hur? 26:03 Ska jag ta över nu, ja? Ska jag säga något? Eller ska du läsa mer? Jag har flera här. Jag kan fortsätta. Linda Stenberg. Jag blir så empatisk när jag bara sitter här och känner fulla hjärtat. 26:12 Vi har Linda Stenberg som är 39 år och genomgår just nu också behandling för en aggressiv och snabbväxande brästcancer. Hon berättade att hon fick kämpa för att bli tagen på allvar inom vården. Trots tre operationer, tio cytostatiska behandlingar och femton stråbehandlingar har hon också hittat kraft att engagera andra. 26:31 Ikväll samlade hon familj, vänner och människor från byn till ett gemensamt träningspass där pengarna går till bröstcancerforskning. 26:38 Alltså en del har hur mycket kraft som helst. 26:41 Hon har nog också svart bälte i envishet. 26:44 Empati. 26:45 Precis, men det är väl att hitta styrka någonstans i det mörka. Det här är Kalavagnen i P4. 26:56 Ja hörni, ikväll pratar vi om bröstcancer och vi ska få åka till Vikbolandet och prata med Elin. 27:05 Hej Elin, nu får du prata med Åsa från PT här. 27:10 Hej Åsa. 27:11 Tjena, Vikbolandet, Norrköping någonstans är det? 27:15 Ja, två mer luster om Norrköping. 27:18 Underbart, jag älskar den där dialekten. 27:22 Jaha, vad kul. Det gör inte jag. 27:27 Men det gör jag. Det är ett speciellt ämne vi har ikväll. Man försöker att tänka att vi ska lätta upp stämningen lite. Men det är ganska tungt av allt man läser. Mitt hjärta är alldeles fullt av kärlek till er som har drabbats. För du har ju drabbats av bröstcancer för några år sedan. Då upptäckte du en knöl i ditt bröst. Det gjorde jag. 27:53 Det är ganska exakt fyra år sedan som jag till en början var jag väl liksom lite öm i mitt vänstra bröst. Lite till och från sådär och sen eskalerade till att det gjorde ont. 28:16 Och då börjar jag väl känna Lite på bröstet och kände att det var någonting där som utvecklade sig till att den växte ju liksom att jag kände en knal. 28:35 Vad pågår då i huvudet då du känner en knal? Vad händer med hjärnan och tankarna? 28:45 Jag hade inte en tanke på bröstcancer. 28:50 Jag har haft fettknalar i brösten. 28:55 Och min mamma har haft det mycket. Jag var strax över 20 när jag gjorde min första mammografi. För jag hittade en knal. Och det var ju en fettknal. Så jag var inte så orolig. Jag trodde att det var en fettknal. 29:16 inflammerad eller någonting. 29:19 Just det. Min man hade under samma tid en tjejkompis som just hade det. 29:28 Och var och dränerade på vätska. Så det var det jag hade i huset. Att det här är jobbigt. Jag måste åka och kanske dränera eller göra något med den. 29:42 Så det var min tanke. 29:45 Men du gick i alla fall iväg till någon slags vårdcentral? 29:50 Ja, jag ringde vårdcentral och då frågade de om storleken. Om det är som en ärta eller som en vindruva. Och det här var ju en vindruva. 29:59 Så då fick jag direkt numret att ringa till röstenheten i Linköping. Och där ville de inte ta emot mig direkt. 30:15 Jag var 43 år då. 30:18 Man kan få lite ömma köttlar. Och sen när man blir lite äldre. 30:25 Lite för klimakteriet. Precis. 30:30 Så hon sa att vi avvaktar tills du har haft din mens. Och om den inte har försvunnit då, då hör du av dig. 30:41 Så det gick väl en 3-4 veckor. 30:50 Och då fick jag en tid. Den 11 november, 10 november 2022, så åkte jag till min första undersökning. 31:05 Och då trodde jag ju fortfarande att det var en sån här fettknall. Så vi kom dit. Jag hade tänkt åka dit själv. Men min man sa att jag följer med. Och jag sa att det behöver jag inte. Men han följde med. Vilket jag är ju väldigt glad för idag. Eller då. 31:23 Så då fick jag först komma in i ett rum. Och då var det två sköterskor. 31:29 En som liksom var på upplärning eller så. 31:33 Och då... 31:35 Fick jag sträcka armarna rätt upp. Rakt upp. Och då såg de ju hur den här bucken låg så pass ytligt. 31:43 Högt upp i bröstet. Så den syndes ju. 31:48 Och då märkte jag på dem att de... Ja, jag fick en känsla av att det här är inte bra. 31:56 Och så fick jag ju komma in på mammografi. Och redan innan jag gick in så sa sköterskan att jag... 32:10 Så gick jag in och gjorde mammografin och kollade på bilderna. Sen fick jag gå in i ett rum bredvid och då kom det in en läkare som tog ultraljud på bröstet. 32:23 Då fick jag se den här svarta knölen på skärmen. Så var det biopsier. 32:35 Sen fick jag gå tillbaka till sköterskan tillsammans med min man och då sa de ju att det finns en risk för att det är en tumör. 32:49 Läkaren kunde inte säga, hon visade mig så här ser det ut men jag kan inte säga vad det är. 32:55 Och allt det där hände på ditt första besök där. Så det var en chock förstår jag. 33:05 Ja, det var väldigt... 33:09 Jag var väldigt lugn. Jag tror jag reagerar så överlag på sådana situationer. Så ja, jag reagerar väl inte kanske som de hade förväntat sig. För de frågar, förstår du vad det här innebär? 33:30 Ja, säger jag. 33:32 Det gör jag. 33:37 Jag ringde mitt jobb för jag hade slutat lite tidigare den dagen för att åka dit. 33:42 Då ringde jag till hon som hade ansvar för det och sa att nu är det så här. Jag minns hur jag sa till min man att det kanske är så att jag har bröstcancer. 34:01 Hur blev tiden efter det då du tog in det beskedet? 34:07 Vad kände du sen? 34:10 Det var jobbigt att vänta. Jag kom inte tillbaka från jobbborgen. 34:19 Dels fick jag migrän och kunde inte jobba antagligen spänningar. 34:27 Jag drog på med någon förkylning och sådär. 34:32 Jag kom inte tillbaka till jobbet. Då anar jag inte att det väntar 22 månaders sjukskrivning. Jag var hemma i nästan två år. 34:46 För det blev operation och strålning? 34:49 Ja, först hade jag en sån tumör. När man är ung och har den typen så finns det en risk för att det är ärftligt. 35:07 Ja, och då ville de kolla där. För det var liksom utfallet om hur operationen skulle bli. Hur mycket de skulle ta bort och så. Om jag hade den igen eller inte. 35:20 Och jag fick börja med fällgifter. 35:25 Åtta cykler. 35:29 Polisia. Så... 35:32 Satte de in en pickline i min arm. 35:37 En lång slang. 40-45 centimeter. Mycket in i armen och upp till hjärtat ungefär. Som jag fick mina cellgifter in igenom. 35:50 Och immunterapi. 35:52 Oj. 35:53 En ganska tuff behandling alltså. 35:56 Ja, det var det. Det var tredje... 36:04 Och få säljgifter. Var tredje var det det var var tredje vecka det var de jobbiga. 36:15 Då var jag ganska veckan efter det då mådde jag inte alls bra. 36:22 Alltså varken fysiskt eller psykiskt förstår jag. 36:26 Nej du går in i en bubbla så då orkar inte riktigt tänka eller hålla dig vaken när man är bara likandet i någon lustig typ av dimma. Och det är därför man vad jag förstår att man får var tredje man måste liksom på något sätt samla lite kraft igen för nästa omgång. 36:57 Så tappar jag mitt hår och det sa de ju direkt att jag skulle göra Så där var det tunnare och tunnare. 37:10 Så till slut rakade jag av med håret. 37:15 Och man blir ju erbjuden om man vill ha en peruk och åka till frisör och fixa med det. Men nej, det var jag inte så intresserad av. 37:27 Jag beställde hem massor jag kunde använda för tunna, sköna. 37:34 Så där gjorde jag. 37:35 Vad fick du för stöd då? Fick du av sjukvården samtal eller vad under den här perioden som jag gissar var oerhört svår? 37:46 Ja direkt så fick jag träffa en kurator och det hade mycket med att göra att jag hade barn. Jag hade en dotter som precis hade fyllt tio. 38:00 Och då blev man direkt Prata med barn och så. 38:16 Men jag tog inte kontakt med kuratorn. Det dröjde över ett år innan jag fick en kuratorkontakt. Jag har svårt att ta kontakt med. 38:34 Men jag pratade med en fysioterapeut för efter operation. Först fick jag genomgå den här celliftsbehandlingen. 38:47 Och så snart det var klart så fick jag besked om att jag har den här äftliga genen. 38:55 Och då skulle bägge brösten bort. 39:08 Likaså i äggstockar och äggledare. Så jag har ju opererat borta med. Just det. 39:14 Så då fick du implantat eller? 39:21 Ja då hade jag ju tre veckor på mig då. Att ta ett beslut. Det här var i maj och jag fick operationsdag den tionde juni. 39:30 Har jag för mig att vara. På min dotters skolavslutning. 39:36 så ja då var det så här okej helt utan eller implantat och man är inte jättekartig när man har gått på de där cellgifterna så det var ganska svårt att ta ytterligare beslut väldigt väldigt märkligt för att ja det var som att välja mellan test eller kolära så jag kunde inte se mig själv utan Verkligen inte operera i en implantat heller. 40:13 Men av en slump så var jag faktiskt med min mamma i en handelsträdgård här i närheten. Och stötte på en kvinna i 70-årsåldern. 40:24 Och jag hade ju min massa på mig. Alltså det syns ju ändå vad man går igenom. 40:30 Så vi började prata och då berättade hon att hon hade ju varit igenom samma. 40:35 sak då. 40:38 Då fick du lite inspiration av henne eller? 40:42 Ja, hon sa jag skulle råda det till att faktiskt sätta in en kvantat. 40:49 Så jag gick då det. Och då gjorde jag det. 40:53 Det var väl fint att få lite stöd utifrån också. 40:56 Ja. 40:58 Tyvärr så lärde det hon Så idag går jag ju helt utan. 41:05 Just det. Men vad skulle du säga då efter alla dessa år och alla dessa behandlingar? 41:16 Skulle du säga att det är bättre nu eller är det fortfarande tufft? Eller hur har du det? 41:23 Nej, jag mår bra. 41:27 Du mår bra. 41:27 Är det något som har förändrats? Jag tänkte livssynen eller... Är det någonting du... Ja, kanske inte livssynen. 41:35 För jag har... 41:37 Den har snarare stärkt. 41:41 Jag har en ganska... 41:43 Jag har klart för mig hur jag ser på livet. 41:48 Och... 41:54 hjälpte nog mig genom den perioden. 42:00 Däremot så tror jag inte att jag är lika rädd idag. Jag har lätt och göra saker som att ringa dig nu. 42:12 Det hade jag aldrig gjort. Jag kanske är lite mer modig. Lite modig. Ja, det tyckte vi. 42:21 Du har mött det värsta. Det här var ju ingenting att ringa Karlavagnen, eller hur? 42:27 Lite så faktiskt. Jag är inte lika rädd samma i jobbet. Jag har tagit på mig... 42:37 andra uppgifter som jag inte hade gjort innan att jag vågar ta lite mer för mig kanske Jag tycker att det är ett bra avslut på det här samtalet att man kan faktiskt bli lite modigare även om jag förstår att det har varit tufft men jag vill tacka dig så mycket Elin för att du ändå tog mod till dig och ringde in till oss och det gick ju jättebra, eller hur? 43:07 Ja. Och ni andra som lyssnar på det här, stärkta kanske av Elins historia, ring in till oss på 020 22 10 30. Tack Elin. Tack så mycket. 43:19 Det här är Karlavagnen i P4. 43:23 Ja, vänner, det kan ju verkligen vara viktiga människor när man är sjuk eller behöver stöd. För ett cancerbesked kan ju vända upp och ner på hela livet. Men det kan också väcka frågor som, lever jag det liv som jag vill leva? Och vad är viktigt på riktigt? Och vad vill jag göra annorlunda om jag får chansen? 43:44 Jag pratade med en vän till mig häromdagen som sa så här, jag tänkte om jag gjorde en omtanke. Ja det tyckte jag var fint. En omtanke kan ju vara att kanske inte stanna kvar på ett arbete du inte trivs på. En omtanke om dig själv, att säga ja till sånt som du tidigare har skjutit upp. Kanske sökte du nya sätt att ta hand om både kropp och själ. Ja, hur förändrades ditt liv efter bröstcancerdiagnosen? Vad valde du bort, vad la du till och vad vill du förmedla till andra som befinner sig mitt i alltihop? 44:22 Ring gärna till oss på Karlovagnen 020 22 10 30 020 22 10 30 och berätta. Och vet ni det har Fredrik Gunnarsson från Hålsjunga gjort. 44:37 Hej Fredrik. 44:39 Hej hej. 44:40 Åh, vad glad jag blir att du ringer till oss ikväll. 44:45 Det är ju svåra ämnen och jag vet att du också har ett tungt ämne men desto viktigare att prata om. 44:53 Ja, det var ju 2011 detta hände jag och min fru då. 45:03 Vi var ju gravida med vårt första barn där då. Hon var ju gravid där i 25e veckan då. 45:10 Där hon fick väldigt ont i ena bröstet och tog kontakt med vårdcentral just för det då. 45:19 Och de på vårdcentralen tyckte att ja, är man gravid ska man ha ont någonstans ungefär var svaret. Inte riktigt det svaret hon ville ha kanske. Men vi kom ju in och de fick ta vävnadsprov på det. Men de sa att det är nog ingenting. 45:40 Men vi ger besked på fredag så vi ringer och ger besked på fredag. 45:46 Och de ringde på fredagen och sa att tyvärr är inte proverna klara riktigt men om ni kan komma in på måndag så kan vi gå igenom provsvararna och ta gärna med dig någon. Det var väl ungefär saksamma som att säga att det inte var så jättebra. 46:04 Nej, det blev en tuff färg säkert. 46:06 Ja, vi var väl ganska förberedda på att det inte var bra då när man åkte in på måndag morgonen där. Men vi var ju vecka 25 där så det var ju lite oroväckande också. Är det hur? 46:20 Då är man orolig för bebisen. Vad sa de då åt? 46:26 Nej, vi fick beskedet om cancer, att de har upptäckt cancer. De hade ju inte riktigt odlat fram på vad typ av cancer. Det finns ju odägligt massa olika typer av cancer. 46:45 Vi fick gå igenom cancer och sen fick vi bli inkopplade även med läkare från Nio som är barnläkare. 46:55 Som de börjar tala om att vi får börja förbereda oss på kanske kejsarsnitt i slutet på veckan. 47:01 Jaha, okej. Vad var ni för vecka då? 47:07 Då var vi vecka 25. 47:10 Så det är ganska tidigt. Men 25 är det nästa utvecklat. Men det behöver vi på tillväxt en del. Och det är ju rätt bra. Vi hade en läkare från Nio där. Hon var jättebra på det viset. Hon var väldigt rak i sina svar. Men samtidigt är det ju det man vill ha egentligen också. Så hon var väldigt tydlig och berättade om att se oss och bla bla bla. 47:34 Och hon sa att ni ska inte vara oroliga, vi löser det här, vi kan ta det idag, nu med en gång, vi löser det, inga problem. Sen är det bra om vi kan vänta så länge som möjligt, för varje timme som den får ligga där inne är jättebra, sa hon. Så hon sa att det behöver ni inte vara bekymrad. 47:54 Hur länge väntar ni då med det? 47:59 Vi fick åka hem där för att invänta provsvarorna på odlingarna och vad det var för typ av cancer. Om de kunde använda någon typ av cellgift eller hur de skulle kunna göra under graviditeten. Eller om de var tvungen att ta tjejsavsnittet. 48:21 Men då visade det sig att det var en typ av cancer där det fanns en typ av cellgift som gick att använda tillsammans med graviditeten. Så hon fick en omgång cellgift- med undergraviditeten då och så gjorde vi tjejsavsnitt i vecka 32 sen körde vi på med lite starkare cellgifter efter där då vi körde cellgifter med en gång för det var ju en inflammatorisk cancer och då opererade man ju inte för spridningsvisk det var ju inflammatoriskt så det blir ju cellgifter först och sen operation och sen strålning utanpå det 49:04 Men tjejsarsnittet, det gick bra bebisen? 49:09 Jättebra, det var inga bekymmer. Han vägde 2075 då i vecka 32 så det var ju ingen jätteliten. Men det är klart att han är inte stor var han ju inte då. Men speciellt inte när man kommer, för vi fick ju bli inlagda på Neo då. Och de grannarna i kvösen jämte där. De vägde 900 gram. Oj, oj, oj. Då var våran stor och så vägde två kilo. 49:37 Ja, jag förstår. 49:42 Han hade inga problem. Han låg i kvösen första dygnet. Så han behövde inte lägga i kvösen heller. Så det löste sig jättebra. 49:50 Vi fick vara kvar på nio då. 49:53 Vi var nog nästan där i tio år eller någonting. 49:57 Men sen efter det, då började hennes tuffa cellgiftsbehandlingar. 50:03 Ja, sen började hennes tuffa cellgiftsbehandlingar. 50:10 Men det gick väldigt bra egentligen. Vi hade ju haft... 50:16 Och hennes mor hade ju haft några år innan så hade hon ju haft bröstcancer. Så vi var ju lite bekanta med just bröstcancersåset. 50:26 Bland annat då att hon sa ju, det var ju den måndag jag var inne så sa hon att då vill jag ha en venport istället för en sån slang man prädde upp i armbäcket. För hon sa att jag hade krångat på hennes mamma då. Ja. 50:40 Då sa de, då ska vi prova det och se så vi får inopererat den så fort som möjligt. 50:47 Vi åkte om hennes jobb när vi körde hem den där måndagen. 50:52 fick besked och hon fick berätta lite grann för sin chef och arbetskamrater och vad som var på gång och då ringer hon från Laschet och säger att ja, vi har fått en operationstid om ni kan vara här klockan sju så det var ju väldigt snabba rycker Vad hände med dig mitt i alltihopa? 51:13 Hur kände det sig för dig? 51:15 Ja, ett cancerbesked då var ju ett cancerbesked Nästan det är när man får beskedet. Innan man har satt sig in i det så är det bara döden man tänker på förknippat med cancer. För det hör man ju egentligen. även om som jag säger om man nu säger att han överlevde i cancer skulle man ju höra mycket mer om folk sa det än tvärs om då och mitt i allt det här så hade ni också en liten bebis och det blev väl du som fick ta hand om bebisen ja, jag var ju hemma och tog hand om honom det året så jag jobbade ju inte så mycket heller så du fick ju bära både oron för din fru och för barnet förstås ja, ja Sen gick hennes cellgifte väldigt... 52:11 Hon mådde ju i förhållande till ganska bra under sina cellgiftsbehandlingar och sånt. Det fungerade och det flöt på bra. Det mesta var några komplikationer så blir det ju alltid men det är nog ingen cellgiftsomgång som har gått utan att det är någon typ av att det är någon dipp då. Men det gick väldigt bra i alla fall. Hon fick strålning och så här och hon... 52:39 Ja, vi räknar ju sen 2013, nästan två år senare, då fick hon en metastas i hjärnan. 53:01 Vi åkte 16 mars 2013. Jag kommer ihåg det ganska väl. Albin som han heter pojken ramlade och slog ut en framtand. Hon hade så ont i huvudet och trodde det var bioinflammation. Det var en lördag så jag körde in henne till hårvårdstandläkaren och henne till hårvårdscentralen. Hon blev skickad till akuten för att kontrollera upp detta och Och blev inlagd och kom inte hem igen mer. 53:33 Hon gick bort sen 15 maj. 53:35 Oj, så otroligt. 53:40 Ja, det gick väldigt fort gjorde det. 53:43 Albin fyllde två år den 18 maj och hon gick bort den 15. Oj, vilken chock. 53:54 Ja, så det gick väldigt, väldigt fort. 53:58 Men det är som jag sa, cancer i sig där var det inte den som tog henne där. Hon fick ju en föddsjukdom som heter Guillain-Barré då. 54:08 Som är en elak art. Det kan man ju få om man stressar kroppen hårt. 54:16 Man kan ju få en förkylning om man belastar kroppen hårt och är sjuk och sådär. 54:22 Ja. 54:24 Ja, så otroligt sorgligt. Men hur tog du dig igenom det? 54:32 Vi har en bra bekantskapskrets och släkt. Hon var ju 38 år när hon gick bort. 54:44 Det är ju ganska mitt i livet får man ju säga. 54:47 Vi hade ju en väldigt bred kanskapskrets. 54:52 Femma som stöttar och sådär. 54:55 Jag och Madde, vi har alltid varit framåttänkande som man säger så. Så om man säger andra gånger när vi fick cancerbeskedet så såg vi ju inte döden utan då såg vi ju mer att jävla ska vi behöva gå igenom det här en gång till nu. Vi såg inte det vi tittade bara positivt på det sen gick det ju inte så positivt en gång ändå men... 55:17 Och det att ha ett positivt tänkande, det är nog någonting som hjälper en framåt. Sen om man säger det, hade jag ju aldrig det. Jag hade ju hann att leva för det här och sköta det. 55:32 Det höll ju mig i en vardag, om man säger så. 55:36 Självklart. 55:37 Och nu har det gått... 55:40 13 år. 55:42 Ja, det har gått 13 år och jag har hunnit att gifta om mig och fått en liten dotter också som fyllde sex här nör om dagen. 55:57 Vad fint. 55:59 Jag tänker att Madde är säkert med i armen. Du ser väl henne i sig? 56:04 Ja, precis. När vi gifte oss så hade jag två svärmödrar på bröllopet. Skötterna behöver ha två svärmödrar på bröllopet. 56:18 Vi har god kontakt fortfarande. 56:23 Hon är ju mormor då förstås. Väldigt stark och sorglig historia men ändå fint att få höra att med tiden så har du fått... 56:38 Det är viktigt att man fortsätter framåt och kanske använder backspegeln och tittar bakåt vad som har hänt och på positiva saker som har hänt. Men man får ju inte stanna i livet utan man får ju fortsätta framåt. 56:55 Annars så är det ju väldigt lätt att man gräver ner sig. Så det är nog viktigt. Och det är nog någonting som drivs som både jag och Madde hade där. Och jag har fortfarande med mig. 57:08 Jättefint. Fredrik Gunnarsson från Hålsjunga. Tack för din fantastiska berättelse ikväll. 57:16 Tack ska du ha. Hej då. 57:18 Det här är Karlavagnen i P4. 57:22 Nu ska vi få åka till Östervåla och Gunilla Salberg. Hallå! 57:28 Vi ser mig där. 57:30 Hej Gunilla. 57:31 Hej. 57:32 Du är vaken också så här sent på kvällen. 57:34 Ja, jag är lite nattduggla. 57:37 Ja, vad härligt. 57:38 Det är lugnt och skönt när det blir kväll där. 57:42 Jag brukar lyssna på kalavagnen mycket. 57:45 Ja, men vad härligt. 57:45 Jag är ingen tv-tittare utan jag är med där för att lyssna på radion. 57:50 Och pyssla på lite. 57:51 Ja, det blir lugnt och skönt på kvällarna. 57:56 Ja, precis. Och har du hängt med ikväll och lyssnat på samtalen? 58:01 Ja, till och från. Jag satt i bilen på en gång, men sen har jag lyssnat. 58:06 Och jag har ju gjort den här resan, så det var därför jag ringde in. 58:10 Ja, precis. Och jag läser här, du blev friskförklarad så sent som nu i september, var det så? 58:17 28 september. 58:20 Då var jag på onkologen i Uppsala och sen när jag kommer ut i bilen så ringer Ove Todd från Karolinska och talar om att alla organen var cancerfria. Jag har ju åkt där en vecka också. 58:36 Så det var ju att vinna högsta vinsten tyckte jag. 58:38 Ja, verkligen. 58:40 Det var väl för mycket så jag hade tagit in den riktigt. 58:45 Det förstår jag, det är ju alldeles sniss det där hände. Men kanske du vill berätta om hur det började, om jag förstod så. Du fattade inte att du hade cancer, var du så? 58:56 Nej, det hade jag inte. Jag var 15 januari och jag ringde Takara Demiska och då kopplade mig över till Samaritehemmen. 59:06 Då skulle jag få komma dagen efter, då hade de två tider. 59:09 Jag tar den sista tiden för jag ska i alla fall till sjukhus idag så jag bor sex mil från Uppsala ungefär. 59:18 Sen gick det inte många dagar så fick jag komma in och ta biopsider för att köra rakt igenom bröst och få med alla körtlar och så. 59:27 sen så var det gång på gång olika saker sen satt man in en sändare i bröstet då fick jag komma in en söndag och på torsdagen satt de i armhålan och den där armhålan är kvar fortfarande okej och det är någon ny operationsmetod här som är att och den som var i bröstet då tog sig med i antagligen så registrerade jag någonting 59:54 alltså det är en ny typ av metod där man har någon sa du sändare? 60:00 ja man gör det så att men man tog den man ser väl om det är någon mer än den då som är och sen var det en ny operationsmetod också som man körde rakt över bröst i operationen som är lucka så det var också något nytt så att jag är väl med inom forskning för han ville knäppa kort och sådär Adrian han som opererar mig ja Och det var väldigt mycket undersökningar. 60:28 Hur har det varit för dig? Är det några år du har haft det så här? 60:33 Nej, sen 15 januari var det första gången. Och sen så var det till 28 september. 60:40 Alltså nu i år alltså? Ja, alltihopa. 60:45 Jag hade en ganska intensiv cancersättning. 60:49 Jag kom ju sista stund och jag hade inte gjort mammografi på fyra år men så hörde jag någon som sa att de hade varit och tagit prover. Jag har liksom inte brytt mig om det men så gick jag och då får man ju vara evigt tacksam för det gick ju på bara några dagar så fick jag komma tillbaka. Sen var det mycket åkande. Jag förstår. Och sen när jag lever sjuk så att man kan inte ge mig cellgifter så att strålning har det varit och jag fick ju brännskador och så efteråt men det ger ju sig. 61:20 men du har fortsatt att hålla igång det känns som att du har mycket energi har du fortsatt att hålla igång hela tiden eller? 61:33 ja det gör jag faktiskt jag accepterar inte och sen fattar inte jag att jag hade cancer för mina föräldrar blev gamla och ingen av dem hade cancer och då sa läkaren jag kan ju inte ha det så jag åt honom på en gång Jo, det har du, sa han. Nej, men mina föräldrar hade ju inte så. Det var ingen betydelse. Jag var så säker på att jag inte kunde få cancer. Och sen tog det ganska lång tid innan jag kunde berätta det för mina två söner. Det gick jag och drog på riktigt. 62:04 Det hade jättesvårt. Jag kunde prata med andra människor om det. Men jag hade svårt att säga det till barna. 62:10 Ja, visst är det så. Man vill skydda dem från från sorgen och smärtan. Mm. 62:17 Ja det tror jag. Och sen så tror jag att det är väldigt viktigt att man försöker vara så positiv som möjligt. För jag tror att det har väldigt stor betydelse på sjukdomen. 62:31 Jo vi har flera som har pratat om det under kvällen här. Men hur har du gjort då för att försöka fortsätta vara positiv? 62:42 Jo men jag har försökt att göra det som jag har gjort förut. Men jag har ju inte fått vara i solen i sommar. Och jag har ju inte fått bada. Och det får ju inte vara i solen på ett år. 62:54 Och det har väl kanske varit grannar som inte vet vad det har. När det börjar skymma, då har jag gått ut. 63:01 När alla andra går och lägger sig. Ingen blir snart till att jag ska in på något hem. 63:08 Nej, så det är väldigt viktigt att man inte... 63:12 få sol och inte på ett år ska man ha det. 63:16 Men då får du göra andra små bra saker förstår jag. 63:20 Ja, sen är det ju viktigt att man äter bra frukt och grönsaker och sen har jag fått lärt mig under resans gång nu att färska lingon är bland det bästa. 63:32 Det är väldigt bra mot cancer. Annars har man ju alltid hört att blåbär är bra men när det gäller cancer då är lingon väldigt, de syrar i det. 63:42 Vi har ju väldigt mycket bra i våran fana här uppe i Norden. 63:47 Ja, moder jord förser oss med en massa saker. 63:51 Römmar och allting sånt där är ju väldigt nyttiga. 63:56 Det finns väl vissa syror som jobbar. 63:59 Ja, precis. Säkert bra, men man får ju också förstås lita på att de behandlingar man får också gör sitt jobb. Och du sa att du kunde inte ta cellgifte, var det så? 64:10 Nej, jag har varit levesjuk i många år. Jag är frisör. 64:15 Och det är väldigt mycket frisörer som får bröstcancer. För jag jobbar med kemikalier hela livet. Det är ju utslag till slut. Och inte använder man väl handskar och sånt när jag började. 64:30 Jag var pro första vändan och sen gick jag på salongen sista, jag gick ut nian. Sen började jag på frisörskolan i Uppsala gick jag där tre år och det var ju inte nog noga med att man skulle ha några handskar och grejer då för den tiden. 64:45 Men du nu som har drabbats och faktiskt blev friskförklarad här i september. 64:53 Vad säger du under den här perioden? 64:55 Har du haft vänner eller är det familjen du har vänt dig till med? 64:59 Ja det har väl varit både och. Man har ju vissa väninnor som har stött sort. 65:08 Och vissa som har haft sjukdomar själv så har man ju stött dem så får man ju tillbaka det också. Så jag tycker jag har haft det. Sen så tror jag att jag är ganska stark också. Men jag fattar inte att cancern hade hoppat in i kroppen. Det var ju det jag gjorde. 65:22 Jag förstod ju inte hur de kom dit på förvis. 65:27 Nej, det är verkligen svårt tror jag för alla som har blivit drabbade. Mer eller mindre. 65:33 Men då får du fira lite grann. Du har som sagt inte fattat att du har cancer och nu har du nästan inte fattat att du är frisk heller. 65:40 Nej, det kommer nog att ta tid. Och sen ska jag ju behandlas. Jag ska ju gå tio år. Jag ska ju äta... 65:48 Mot bröstcancer nu två år medicin först. Sen så ska jag äta tre år sedan och jag har ju en väldig uppföljning. 65:56 Man får ju bara hoppas att det inte kommer igen. Men det är ju många som det gör det på. 66:02 Man vet ju inte förrän det har gått något år. Det är ju många som får tillbaka det. 66:07 Och då får man passa på att leva fullt ut medan man kan, eller hur? 66:12 Ja, men jag var trött ut helt då förr innan jag fick det här. Och sen sa jag det till lekaren, hur länge har jag haft det här? Ja, du har haft det sedan januari 25, ungefär ett år. Och då sa jag åt mig det årsringar på honom, sa jag. 66:29 Ja, då har du i alla fall humorn kvar i livet, eller hur? 66:33 Ja, det säger lekaren. 66:35 Ja, precis. 66:36 Och det tror jag är viktigt. Det tror jag också, jättefattigt. 66:42 Man ska inte stanna upp utan fortsätta leva. Sen tycker jag att det är jätteviktigt för Samaritehemmets vård. 66:52 Vi får ju en mentor där varje som vi har när vi har de här tuffa behandlingarna. 66:59 Det betalas av bröstcancer. 67:03 Så det tycker jag att alla ska skicka på. 67:05 Du menar av bröstcancerforskningen? 67:08 Ja, du får ju jättemycket tillsammans i det här med Uppsala. 67:12 Men bra, och det är ju jättefint att vi alla kan hjälpas åt att bidra. Och med det så vill jag säga tack till dig Gunilla. 67:21 Gunilla Salberg i Östervåla som också var modig och ringde in till oss på Karlavagnen och delade med sig av sin historia. Tack så mycket Gunilla. 67:31 Det är viktigt. Tack så mycket. Hej då. 67:35 Det här är Karlavagnen i P4. 67:40 Och här i Karlavagnen kväll så samtalar vi om bröstcancer. Och en som jag ska få prata med nu det är Maria Nyström ifrån Göteborg. 67:54 Hej Maria. 67:55 Hej. Vad fint att vi får prata med dig ikväll. 67:59 Ja men absolut. Hur har du det? 68:02 Jo, jag har det ganska bra just nu ska jag säga. 68:08 Just nu, men du har haft en liten resa här. Du har levt med spridd bröstcancer i 11 år. 68:16 Ja, jag är en av dem som lever med spridd bröstcancer. 68:22 Och det har varit en lång resa med mycket upp och ner- Och att jag fick svårt att andas. 68:42 Och blev väldigt anfad när jag gick upp i trappor och så vidare. Och då sökte jag för det hos min vårdcentral. 68:49 Och de började utbilda det och vi provade och funderade på om det var astma. Och gjorde spirometrin, man mötte lungkapaciteten och så vidare. 69:01 Och sen mitt i det här så upptäcker jag själv av en slump att jag har en knöl i ena bröstet. 69:09 Och jag förstod ju ganska snabbt själv att det här är nog inte så bra. Men då fick jag ju söka för det också. 69:19 Och först kontaktade jag vårdcentralen men sen så remitterade de mig vidare till Salgrenska här i Göteborg. 69:47 När jag var på kirurgen och vi pratade om det- och de informerade mig om att de skulle operera bort hela det bröstet- så berättade jag för dem att jag hade den här galna hostan- och att vårdcentralen utredde det. Jag hade också vid det tillfället gjort en lungröntgen- Det är inte utan anmärkning men det är svårtytt. 70:20 Det kan vara rester av en infektion. Men saken var att jag hade inte varit förkyld. 70:27 Och inte varit sjuk på det sättet. 70:29 Vad tänkte du då? 70:33 Jag hade googlat sönder. Jag hade googlat jättemycket. Jag visste att lungorna var ett av de cellerna där bröstcancer... 70:45 där det finns chans att det sprider sig. 70:49 Men de försäkrade mig att nej, du behöver inte vara orolig för det. 70:54 Så jag fick en tid sedan för operation och då gick jag tillbaka till vårdcentralen och så sa jag det att nu är det så här att jag har den här tumören och de ska operera bort hela mitt bröst och jag kan inte ha den här galna hostan samtidigt. 71:08 Så till slut så fick jag göra en datatomografi och då konstaterade man Tre dagar innan jag skulle operera så att jag hade metastaser i lungorna och på två revben. 71:20 Nej. 71:25 Ja, det var då drog smattan undan helt och hållet. 71:32 Och efter det beskedet då blev det en intensiv period av behandlingar eller? 71:40 Ja, då blev det ingen operation utan mediciner istället. Så småningom, det här var i mars 2015 och så småningom framåt sensommaren så konstaterades att tumören hade ju krympt och jag blev ju mycket bättre ganska snabbt i andningen och lungorna och sådär så att den medicinen, cellgifterna framförallt hade ju väldigt stor det hade väldigt bra effekt. 72:16 Just det, även om vad jag har förstått väldigt svårt också att gå igenom en sån behandling. 72:25 Ja, det är oerhört tufft. 72:30 Så 2015, men vad tänker du om det här med stöd och vart fick du din... Hade du familj eller vart fick du din stöd ifrån? 72:40 Ja, familj och vänner... 72:46 Skulle jag säga var mitt största stöd. Sen efter det här så var jag ju symptomfri. 72:53 Jag gick ju på medicinering såklart för att hålla tillbaka cancern. Men sen 2020 så fick jag en hjärntumör. 73:05 Och efter det har jag haft två brösttumörer ytterligare då. 73:11 Det slutade inte där alltså. Nej. 73:15 Men nu de senaste 3-4 åren så har jag varit medlem längre än så men jag är medlem i Johanna bröstcancerföreningen. Johanna, den lokala föreningen här i Göteborg. 73:30 Och där är vi en grupp kvinnor som lever med spridd bröstcancer. 73:35 Och vi träffas regelbundet både i våra lokal men även ute på stan och Vi stöttar varandra och det är också fantastiskt skönt att kunna vara en där alla andra förstår precis vad man har gått igenom. Att man inte behöver förklara så mycket varför man är trött, varför man ser ut som man gör och så vidare. 74:06 Jag förstår. 74:09 alla biverkningar och annat. 74:13 Jag förstår. En sån här grupp där du kan prata om typ vad som helst och alla jobbar som ett stort stöd. 74:23 Ja, precis. 74:24 Där man inte behöver förklara så mycket. Det är väldigt skönt. 74:27 Jag förstår. Vilken resa du har varit med om Maria. Oj, oj, oj. 74:35 Samtidigt så är På den här tiden så har man tagit fram nya mediciner och nya behandlingar och gör hela tiden. 74:55 Även om det är ett tufft liv så ger det ändå hopp för andra som kanske drabbas av samma sak. 75:04 Det faktiskt går att leva med det här även om det många gånger har varit. 75:12 Jag tycker det är ett jättefint avslut på det här samtalet att du trots allt detta som kan du inge hopp till andra lyssnare som kanske är i samma situation som dig. 75:25 Ja, absolut. Tusen tack. 75:26 Maria Nyström från Göteborg, tack för att du ringde till Karlavagnen. Tack. Hej då. Hej. 75:33 Det här var Karlavagnspodden med lyssnarnas egna berättelser om beskedet som förändrade tillvaron, om behandlingarna livet efteråt och om hur det är att stå bredvid när någon närstående får bröstcancer. Tack för att du lyssnade.