00:00
Hur kunde en revolution som lovade frihet sluta i massavrättningar och diktatur?
00:06
Det talar jag, Urban Lindstedt, med historikern Dick Harrison om i ett avsnitt av Historia Nu som är ute nu. I slutet av 1700-talet befann sig Frankrike i en djup kris. Statskassan var tömd, skattsystemet orättvis och stora delar av befolkningen levde i fattigdom.
00:23
När Ludvig XVI sammankallade riksdänderna för att få igenom nya skatter satte han igång en utveckling han inte kunde kontrollera.
00:33
Monarkin avskaffades, kungen anklagades för fräderi och avrättades i guillotinen den 21 januari 1793. Uppror, krig och politiska maktskrider ledde till skräckväldet och revolutionen började äta sina egna barn.
00:49
Musik
00:52
Där är detaljerade beskrivningar. Slaget vid Petro i 1857 till exempel vet vi precis vad de gjorde. Slaget vid Diracium 18 oktober 1881, precis var de placeras, hur de agerar och hur värdefulla de faktiskt är. Och mängden av den här bycantinska informationen vittnar ju om att de hade verkligen lyckats kanalisera in nordisk våldsamhet i något som grekerna själva tjänade väldigt mycket om militärt.
01:32
Välkomna till Harrisons dramatiska historia och till mig som heter Dick Harrison och till... Katarina Harrison Lindberg som sitter mittemot Dick och tänker på gårdarike.
01:45
Vi har nu kommit halvvägs in i säsong fyra, handlar om vikingatiden och vi har pratat om...
01:53
Kolonisation och plundringar i västerled och nu ska vi titta på vad som hände österut.
02:02
Ja, väldigt mycket Normandi och Island och Grönland och Norrfondland och runt omkring i väster, Norge och Danmark också. Men vi har inte varit i Ryssland eller i Vitryssland, Belarusetet nu och Ukraina men dit ska vi nu.
02:15
Och det finns skäl till det för där är de jättestolta över våra vikingar. Ja, du tänker naturligtvis på Olga. Ja, om man nu bestämmer sig för att turista i Kiev, vilket kanske inte är helt optimalt i nuläget, men om man var där för några år sedan som jag var i jobbet, då såg man Olga stående mitt på ett stort torg som någon sorts nationell ukrainsk, östslavisk moder. Och Olga hon hette egentligen Helga och kom med allsäkert från någonstans i Mellansverige, Uppland eller Roslagen.
02:48
Går man sedan några hundra meter därifrån in i Sofiakatedralen i Kiev, då kan man träffa på Ingegärd Olofsdotter.
02:55
Olof Skötkronorsdotter?
02:56
Ja, absolut. Som var gift med Jaroslav, den vice stålfrust av Kiev, hos också en sån här, alltså bokstavtalt helgonlik, får hon blev helgon, matrona i äldre östslavisk historia.
03:08
Och går man sedan ännu längre bort i Kiev, kommer man till Petjerska Lavra, alltså gråttklostret, och det var där han satt, hävdadecknaren.
03:19
Munken. Nestor. Nestor, precis.
03:22
Och vad är det han berättar? Han berättar om att det var vi som grundade Ryssland.
03:25
Ja, precis. Det är det som alla i Sverige tror sig veta. Man skulle kunna säga så här då att Ryssland, det är gammalt svenskt land.
03:33
Ja, visst. Säg det här till Putin att han ockuperar gammalt svenskt retorium. Då tror jag inte han skulle bli särskilt glad. Men detta hävdade alltså ryssarna själva. Nestor i Nestors krönikan skriver att de hade sådana problem att styra sig för de krigade och bråkade inbördes. Jämt att de kallade in administrationsspecialister från Mellansverige. Idag skulle vi säga rekryterade stockholmare, Rurik och hans bröder. Och alla som styr Ryssland sedan dess, de härstammer ju från dem. Det är den stolta förklaringen i Nestors krönikan.
04:04
Som man kan förklara bort som sagor, men jag menar Nestor måste väl rimligtvis ha vetat vad han pratade om.
04:10
Eller?
04:11
Ja, det får vi väl hoppas.
04:13
Gårdarike i alla fall kallade vi det här. Städernas land. Eftersom de hade gått om städer. Gård förresten. Gård.
04:24
Det är stad.
04:25
Som grad.
04:27
Petrograd. Petrograd, Stalingrad, alla de här gradarna, Gorod. Det är stad och vi var inte speciellt urbaniserade i Sverige. Så när vi såg ett land som hade gått om sådana här av träuppbyggda tätorter så blev vi imponerade och kallade det här för stadslandet. gårdarike. Och här har man då gjort stora utgrävningar. Aldejuborg, eller Starajaladoga som ryssarna kallar den. Det har jag faktiskt varit. Det ligger inte långt från sjön Ladoga.
04:57
Som var en viktig vikingaplats och senare en viktig rysk stad.
05:03
Och där kan man då se, i och med att man har grävt ut fynd, att invånarna var mycket blandad etisk härkomst. Det fanns gott om vad vi skulle kalla finskugriska folk. Det finns gott om fynd som är utpräglat skandinaviska. Det finns också östslaviska. Samt arabiska mynd som visar på att man hade gott om kontakten med arabvärlden, islamiska världen. Man kan också se att det här... successivt förändras, förryskas mer och mer. Under 900-talet och 1000-talet blev den här staden Aldejuborj, som då är vårt närmaste stora exempel på en stad i Ryssland, mer och mer östslavisk.
05:38
Åker man dit idag, vilket du inte ska göra, för det är reserrestriktioner och det är krig och sånt, Så ser du en mindre tätort, fästning från 1500-talet, medeltidskirka, men gator och gravhögar som är väldigt skandinaviska. Det går det inte att ta fel på.
05:58
Åker du sen längre in i Ryssland så kommer du till Holmgård, eller Novgorod, nystad, som då tog över rollen som ledande handelscentrum vid floden Volkhovs överlopp.
06:11
Och som då fungerade som en av vikingarnas allra viktigaste hållpunkter när man skulle ta sig längre in i gårdarike. Den här platsen vet vi flyttades. Det fanns en ursprunglig norrgård som hette Godishtje, en gammel stad. Och sen flyttas det till det nuvarande stadsområdet. Och det här blev sen hela Nordvästeuropas handelscentrum under hela medeltiden. Där hade Gottlänningarna en handelskoloni, där hade Hansson en handelskoloni. Åker man sen ännu längre in, då kommer man till Könugård.
06:42
Alltså Kiev. Och det gnotts då vid Dneper och så vidare. Så vi hade gått om sådana här fasta, viktiga platser med östslaver och skandinaver som umgicks väldigt väl tillsammans. Gift ins i varandras familjer, byggde stora städer, reste väldiga kökor, starka befästningar och som sagt byggde upp det första ryska riket, Kievos. Mycket är besläktat med kunghus i Skandinavien. Så den här idén att vi är fienden med ryssarna, arvfienden, den kommer långt senare.
07:14
Under vikingatiden var vi bästa kompisar.
07:27
Och vissa av de här nordborna som färdades, de var väl utan tvekan krigare som tog tjänst hos förstarna i gårdarike. Man kan till och med hitta dem. Ja, ibland så hittar man ju faktiskt arkeologiska lämningar efter det här. Om vi ska nämna ett bra exempel så är det Chestovitsa gravfältet. Det ligger på högra stranden av floden Desna i närheten av Tchernigov i Ukraina.
07:52
Där har man i alla fall hittat lämningar efter nordiska krigar och handelsmän från första hälften av 900-talet. Och arkeologerna har hittat svärd, spjutspetsar, pilspetsar och yxor. Alltså typiska saker som man hittar i vikingatida gravar.
08:09
Där man ju gärna begravde sig med föremål som man kunde tänkas behöva efteråt i nästa liv. De här krigarna som man har hittat i Kestovitsa, de... Levde av allt att döma med sina familjer i en helt permanent garnison.
08:27
Så de hade flyttat dit alltså, utvandrat till den här platsen.
08:31
Go East young men.
08:33
Vi kan jämföra med Normandy eller England att man flyttar dit och man blir en del av befolkningen där.
08:41
Men man kallade dem för ruser då också.
08:44
Det är ju lite kul.
08:45
Eller varjager hör man ju också.
08:47
Varjager och ruser. Och där har ju ryssarna bråkat om och säger att det är deras term. Rus, ros, rosé. Det är det gamla. Men så gott som alla andra språkforskare säger att nej, det här är faktiskt roslagen. Alltså mellan Sverige.
09:00
Och tänk på, om vi åker till Finland och försöker knagglås fram på en icke-befintlig finska, vad kallar de Sverige då?
09:08
Råtsi. Precis, åker man sen tvärs över Finska viken till Estland, Råtsi med två oen. Vilket går tillbaka till den här tiden, för det var de från Roslagen som kom. Svenskarna, russarna. Sen tar russarna det här namnet och använder de sig själva.
09:22
Att det är dessutom vårt namn, Roslagsborna.
09:25
Ja, ska vi återvända till den här Rudik och Nestors krönikan kanske? För det undrar säkert folk över. Mm.
09:35
Det sägs ju då att Rurik är det ryska rikets grundläggare. Den anfaden till de ryska tsarerna. Och han ska enligt Nestors krönikan ha dött omkring 879 år.
09:51
Och varit då en killehärskare från östra Sverige som kallades in till Ryssland för att ta över och styra landet.
10:03
Ja för de bråkade så mycket att de klarade inte av sig själva.
10:06
Men är Nestors källan en god källa, skulle du säga det? Kan man lita på detta eller är det bara sånt som man har sagt i efterhand?
10:14
Ja, alltså Nestor, den här munken som vi kallar Nestor, vi vet inte exakt vad det här är för några figurer egentligen, men vi vet att mannen som är upphovsmatt i krönikan och går under beteckningen Nestor, han avlider i Petjärska klostret i Kiev, grått klostret de översätter det, på 1110-talet och det är ju rejält långt efter. 800-talet. Rurik ska laga sig delat från 862 och framåt. Och det är ju långt, långt eftersläpning. Och då måste man höja på de källkritiska ögonblirna.
10:43
Och det finns inget bevarat källmaterial som är äldre än så?
10:48
Man vill gärna identifiera honom med en annan rurik eller rurik. Och då kan man, det här alltså från 1830-talet och framåt, om man försökt identifiera honom med någon som ligger närmare i tiden. Finns det någon rurik eller rurik? På riktigt som lever på 1800-talet och som man nämner i Västeuropa. Då hittar man en kille. Han nämns i Anales Fuldenses, Fulda-analerna, alltså en östfrankisk, vi skulle säga tysk källa.
11:14
Där han är en frankisk länsman över Frysland, nu var det nog Tyskland och Nederländerna, vi vet Ostfrisland och Västfrisland.
11:21
Han var alltså egentligen inte svensk.
11:23
Och då är det en dansk vikingahövding som sitter i, nu var den norra Tyskland eller Nederländerna.
11:31
Och definitivt inte i Ryssland. Men han råkar ha samma namn. Eftersom man då har en rurik som nämns på äldre 10-talet, duktig på haska. Och en rurik som nämns på 1800-talet, duktig på haska. Så brydde man sig inte riktigt om på 1800-talet att det är extremt osannolikt att det är samme gubbe, med tanke på att det var ett vanligt namn, utan man bestämde sig för att knyta ihop dem. Och i många moderna uppslagsböcker så kan man därför hitta veritabla biografier över Rörik alias Rurik. En dansk vikingaprins.
12:03
Fördrivs från faderns land. Jag menar, varför skulle en annan sticka därifrån? Härjar i Västeuropa som den sanne viking han är. Gör karriär i Västerled. Har ett litet land i Friesland. Sen blir ryssarna imponerade av att han gör bra ifrån sig. Rurik, det är honom vi vill ha. Så man har lite headhunt. och kallar in honom så han på grund av Ryssland också sitter där ett litet tag tills han tröttnar och åker tillbaka någon gång för att Frankerna vill ha tillbaka honom så att han kan lokaliseras i Västeuropa igen på 1870-talet.
12:34
Det här är ju fruktansvärt osannolikt.
12:35
Det är extremt osannolikt och det är säklast troligast att det är två gubbar med exakt samma namn, ett på den tiden vanligt namn. Men man ville så gärna ha en fängslande berättelse och pussla ihop en helgjuten vikingahjälte som man kunde inte låta bli att identifiera folk på det här sättet. Vi vill ju se den här vikingen framför oss och så skapar man den här rurik. Och det är inte bara munken Nestor i Kiev som var fascinerad av honom utan det går ända fram till Ivan, en förskräcklig, går Boris Godonov och de här 15-16-talets tsararna.
13:11
De gjorde allt de kunde, slog knut på sig för att bevisa att de var ättlingar i rak nedstigade led. Det blir särskilt kul med Ivan den förskräckliga som låg i fejd med svenska kungar. Johan III i synnerhet skällde ut honom och kallade honom för att du hastar mig från lite by Småland, jag är en stor fuste. Sam Ivan är då väldigt stolt över att vara ettling i rakt nedstigande led till Rurik från Roslagen. Det blir lite häftigt.
13:36
Ja, det är lite häftigt.
13:37
Men det här bygger ju på att man ville dels från rysk sida och sedan i modern tid pussla ihop de här vikingahjältarna. Och det här är ju dessutom Rysslands förmente grundläggare. Då måste han ju ha en spännande, cool historia. Dansk eller svensk eller något annat.
13:54
Man kan ju tycka att det är alltid lite bekymmersamt att luta sig på källmaterial som har tillkommit hundratals år efter att någonting skulle ha inträffat.
14:02
Särskilt som vi har bättre källor från riktiga vikingar.
14:06
Ja, vi är ju, du och jag, lite benägna att lyfta fram runstenar faktiskt. Och det skulle vi kunna göra här. För just i...
14:14
Östra Sverige i Mälardalen så har man ju älskat att resa runstenar.
14:19
Vi måste lägga till då att det kommer mer runstenar senare i det här podcasten. Ja vi kommer ha ett helt avsnitt om runstenar. Det är sånt man åker på om man åker med oss i bil på sommaren då stannar vi till vid sånt.
14:28
Men jag tänker då närmast på det här Ingvarståget som är ganska välbelagt i svenska runstenar.
14:35
För här har vi ju faktiskt riktiga människor som är namngivna och som man vet gav sig iväg för att söka lyckan österut.
14:45
Ja, du nämnde ju det förra avsnittet också. Gripsholmstenen, men den är inte den enda.
14:50
Nej, det finns ju flera stycken. Det återstår ungefär 25 inskrifter om... Det här tåget på olika platser i trakterna kring Mälaren som nämner Ingvar eller hans släktingar. Man kan göra ett ganska bra pussel på hur de kände varandra och hur det gick och hur de dog och allting.
15:18
Det här måste ha varit en stor expedition som gick ganska dåligt. Ja, det gick ganska dåligt. Men dog på ett sådant sätt i en sån stor expedition att familjerna såg det som en resurs att berätta om de döda efteråt.
15:33
Om vi ska tidsfästa det här så sker det på 10-talet.
15:37
Det är ett stort antal svenskar som ger sig iväg från Mälardalen. De reser genom Ryssland mot Kaukasus och Kaspiska havet. Riktigt långt.
15:49
Och det går inte bra för dem. Det är väldigt många av de här som ger sig iväg som de kommer aldrig tillbaka för de dör under den här resan och därefter så reser man då stenar efter dem. Bland annat den här vid Gripsholm som vi pratade om.
16:01
Och det här är ju då så pass långt och så pass många att de måste rimligtvis ha gjort det här i nära samarbete med Jaroslav och Inger i Kiev. För de hade knappast släppt igenom en sån här stor drö svenska krigare tvärs genom sitt land på resa österut. Så det här kan vara en gemensam svensk-rysk expedition för att utsträcka väldet någonstans till Arabvärlden. Om detta vet vi inte mycket men vi vet att det inte gick något vidare.
16:28
Men allt kan ju inte ha gått dåligt för man vet ju att många kom fram.
16:32
Ja, dessutom återvänder jätterika. För det här är ju något som är exceptionellt för svensk vidkommande. Om man som globalhistorisk forskare vill bestämma sig för att forska om arabisk myntprägling, då ska man inte ta sig till arabvärlden. Då ska man åka hit.
16:50
Om man tittar på sådana här väldigt värdefulla, fina, gångbara islamiska silvermynt som man präglade under tidig medeltid så har vi omkring 85 000 bevarade på våra breddgrader varav 95 procent har hittats i Sverige. Och då är det här forskning och upphittning pågår. Man hittar nya varenda år.
17:11
Ja det gör man ju faktiskt. Man hittar ju silverskatter då och då.
17:15
Det kommer ju faktiskt sådana nyheter då och då.
17:18
En av de allra största är inte så jättegammal, Spillingsskatten på Gotland.
17:22
Som man hittar av en slump där man håller på med någon sorts inspelning och måste kunna hitta något för att visa arkeologi går till. Och så har man någon dag över och vips hittar man världens största silverskatt.
17:32
Och det här är ju då sånt som vi har grävt ned i väntan på bättre tider. Islamiska silvermynt som man tog med sig efter att ha gjort bra affärer, får vi gissa. Krigat eller handlat, förmodligen mest handlat eftersom man var nummer rätt underläge, men kunde handla. Med Volga, Bulgarer vid Volga, med araber, passer vid Kaspiska havet, plockade med sig de här många, präglade i Uzbekistan, i samma nidriket på 900-talet. De är lätta att datera, tack och lov.
18:02
Och jag har ju varit ofta, du har varit med någon gång i Mellanöstern och då har jag träffat kolleger i Syrien, Jordanien och sagt det här, 85 000 silvermynt. Och plötsligt så tänkte de, men herregud.
18:15
Är Sverige ett Arabland? Det visste vi inte.
18:20
Men svenskarna kunde inte penningekonomi. Ni hade oändligt många fler silvermynt men ni använde pengarna för ni hade en aktiv penningekonomi och klet därför ut era mynt. Vi grävde ner dem i marken för det var bara silvervärdet som betydde något.
18:35
Ja och då kunde man spara det där tills man hade nytta av det och kunde göra någonting och tillverka någonting av det.
18:42
Ja, och så sparar man och sparar man och det är bra att ha det där hemma, det ligger så bra där. Ska vi inte tulla på den här lilla servicekatten? Och så resonerar man så här och så... Alla var från Småland. Det är en attityden, ha det här som en reserv. Ungefär som att man ska ha en fin kapitalreserv på sitt lilla konto. Det är ju det lättaste sättet att förklara att man hittar så mycket idag. För det ligger där och sen kommer någon olycka och så glömmer man att det ligger och så brinner huset ner och så vet man inte vad det finns. På grund av det så har vi alltså väldigt, väldigt mycket silver på våra museer i Sverige.
19:18
Ja, om man nu undrar hur de här resorna gick till, och det kan man ju undra, så finns det faktiskt samtida källor som avslöjar detta. Vi har åtminstone en noggrann redogörelse för hur den här handelsleden från Kiev till Konstantinopel, eller Miklagård som de kallar den här stora staden- Och den finns tack vare den bysantinske kejsaren Konstantin VII Porphyrogenetos.
19:51
Precis, den purpur födde, den i purpurgemaket födde Konstantin. Det är ett fantastiskt namn. Ja, alltså purpur, det var ju den viktiga kungliga, kejserliga färgen för österomarna, alltså bysantina. Och han var då född som prins, vilket inte var självklart. Ofta så grepp de makten i kuppen, men han var född. I palatset, i puppergemaket. Så jag som är prins från födseln, det är hans tillnamn. Konstigt inte en puppergemaks födde.
20:16
I vilket fall. På 940-talet så lät han skriva ned om en sån här typisk vikingaffärd i ett bokverk.
20:28
På latin heter det De Administrando Imperio.
20:31
Om att styra riket.
20:32
I det nionde kapitlet i den här boken om att styra riket så skildras det hur ruserna, alltså de här svenska vikingarna från Roslagen, reser söderut längs floden Dneper för att handla i Konstantinopel. Och då står det så här att de börjar sin långa resa på olika ställen och vissa kommer ända från Novgorod, övriga kommer från andra städer, men alla sammanstrålar i Kiev innan de åker vidare.
21:02
Fartygen tillverkas av slaver som måste erlägga tribut till de här ruserna och de hugger ut båtarna av trä.
21:12
Och sen för man dem ibland över land till Dneper. I Kiev så köper rusen av de här båtarna och utrustar dem efter behov.
21:22
Och i juni, alltså farsommar, fint väder, så färdas de söderut längs floden. Och utmed den här floden så finns det ett antal farliga forsar.
21:35
Och när de når fram till en fors så går de flesta i land och så lastar man ur båtarna och varefter de allra skickligaste går ner i vattnet och känner sig för med fötterna så att de inte halkar och sen för de fram sina båtar så försiktigt som möjligt med hjälp av stakar.
21:54
Och så man liksom stöter och drar de här båtarna tills forsarna ligger bakom dem. Den här bycentinske författaren han räknar upp de skandinaviska och slaviska namnen på sju av de här nio forsarna som har väldigt fantasiäggande namn.
22:15
Kan du uttala dem? Och det roliga med dem är att de dyker upp på fler ställen. Det är alltså en grekisk expert som har intervjuat några vikingar och skrivit ner det här. Och kejsaren säger, det var intressant, det ska vi ta med i min bok. Vänder vi oss sen till våra runstenar. Nu är vi där igen. Nu är vi där igen. Och bestämmer oss för att kolla in gotländska runstenar. Då hittar vi en.
22:45
...som nämner uttryckligen den här fjärde fossen Aifor. Det var den största och farligaste av dem alla.
22:54
Ytaden på en sten rest inte långt från Slite till minne av Ravn, korpen på svenska. En gute som enligt vad som sägs på stenen har färdats ända till Aifor. Så långt kom han. Och sen tycks han inte ha kommit längre. Och antingen kan han ju ha drunknat, men... Han kan ha mött lokalbefolkningen där kanske. Han kan ha mött lokalbefolkningen. Petjeneger kallar vi dem. Petjeneger, Patsinacker kallade grekerna dem. Asiatiska ryttarkrigare som kontrollerade steppen.
23:25
Och vad det är som dödade ravn, om det var forsen eller en petjonegisk pil, det kommer vi inte att få veta. Men vi vet att det var farligt just här, eftersom petjoneglarna visste ju att här kan vi komma åt bra byte. Alltså tänk en stråterövare med asiatiska pilbågar.
23:40
Ja det är klart, för man får väl tänka sig att de här ruserna var rätt upptagna med sina båtar där och hålla ordning på lasten.
23:45
Därför hade de naturligtvis vaktposter som bytte av varandra medan övriga sjöföret av hand om var och båtar. Vissa kan till och med ha dragit eller burit båtarna på sina axlar till lugna vatten. Andra ledde då slavar, för de hade gärna med sig slavar för att sälja längs en landväg. Nogsamt kädjade förhindrade de från att rymma. Och det är klart i det läget, om jag hade varit pensionergisk stråtrövare, då hade jag ju slagit till.
24:10
Musik
24:20
Om vi nu ska göra en liten utvikning här, för det här vet jag är ett ämne som ligger väldigt nära dig. På den tiden jag gick i grundskolan, det är ju urlänge sedan.
24:30
Men då läste man ju faktiskt om det här och så fick man höra att vikingarna sålde pälsverk och järn, tror jag.
24:38
Ja, framförallt pälsverk, det fick jag lärarna.
24:40
Ja, framförallt pälsverk. Men det räknades nu upp lite annat där. Kanske lite bärnsten och lite något annat så. Men man hörde ju aldrig talas om att de sålde några slavar.
24:50
Det finns inget folk som är stolt över att ha varit utsatt för slavhandel eller för att ha ägnat sig åt det själva. Utan det glömmer man lätt. Och det gäller alla folk på jordklotet. Vi är lika skyldiga här vid olika tillfällen. Och för vår del så är den mest väldokumenterade slavhandeln vi har ägnat oss åt just den här. Och faktum är att det är därför vi kallar slavar för slavar. De hette trälar tidigare, eller doloj på grekiska, eller serfi på latin, eller scholo på slaviska språk. Men från och med vikingatiden så kom det ett slav in i bilden.
25:20
Och det är för att det var slaviska människor som man...
25:23
De kallade sig det, slavdåde, som de använde om sig själva. Och det var synonymt med ofria, för att vi tog så många. Det var stora, väldiga slavräder, inte bara från svenskarnas håll. Tyskarna var lika jävliga på den punkten. Och sen så säljer man dem till högst bjudande. Och då är det olika kön som är intressanta för olika marknader. Ska man sälja till Spanien, till de muslimska kaliferna i Kordova, vilket vi gjorde, både vi och tyskarna och fransmännen, då är det framförallt män, unga killar som man ska sätta i hårdträning och bli slavsoldater.
25:55
Då förs de i karavaner tvärs genom Polen och Tyskland till Verdun, där de kastrerade så att de snyggaste kan känna sig med unucker. Alla andra riktiga bodusa råbarkade krigare, de får bli krigare istället. Tjejerna däremot, slavinnorna, de finns det en stor marknad för nere vid Medelhavet och i Arabvärlden. De ska till Haramen och till hushållen och då skickar man ner dem längs med de här vandringslederna vid Fossarna eller längs med Volga. Och den här slavhandeln, den är alltså belagg i skriftliga källor.
26:27
Ibn Fadlän, som vi nämnde i en tidigare poddavsnitt... Ja, just det.
26:30
Han som bevittnade den här höjdarbegravningen vid Bulgarien.
26:34
Jag tror vi ska återkomma till det här sen eventuellt i ett annat poddavsnitt. Men han har en direkt skildring av hur man säljer slavar. Men just hans skildring tror jag att vi skjuter lite på.
26:45
Det kan vi göra. Men i alla fall, det här...
26:48
Ser man det rent samfärdsmässigt sett när man ska förbi de här forsarna så får du alltså tänka in en massa flyktbenägna slavar också som man ska driva fram och hålla koll på samtidigt som båtarna måste manövreras fram i de jobbiga forsarna.
27:06
Och då har du dessutom x antal jobbiga asiatiska rittarkriger med pilbåge runt omkring. Och då förstår man varför de här forsarna fastnade i minnet. Det här var farligt. Det var Achilleshälen på den här färden söderut. Kommer man bara förbi dem?
27:22
Vi återvänder till den här redogörelsen då. Man har tagit sig förbi de här forsarna.
27:28
Och man liksom reser vidare.
27:31
De som nu lever. De som lever har klarat sig. Till slut så kommer man till flodmynningen, Nepres flodmynning. Där finns det små öar där man kan rasta och vila ut. Och här offrar de fåglar åt sina gudar, beskriver den här sagesmannen. Och förbereder sig för nästa etapp, nämligen färden längs Svarta havets kust.
27:55
De seglar ett par dagar i taget, rastar på öar och vid flodmynningar.
28:00
Ibland är det säkert och ibland så vet de att de här ryttarfolken Petchenegerna mycket väl kan dyka upp och man måste akta sig.
28:09
Och så småningom så kommer man till Donau-deltat.
28:14
Och där finns inte de här längre. Det är inte deras område längre. Det är träskmarker och fåglar och annat. Där kan man ta det lugnt.
28:21
Och sen så återstår bara den sista lilla sträckan ner till Konstantinopel. Och den är då inte så svår, beskrivs det som. Så hela den här färden lär ha tagit ungefär sex veckor.
28:36
Om ingenting märkligt hände.
28:40
Och det skedde då sommartid. Man reste iväg i juni.
28:44
Man har någon månad på sig att handla i Konstantinoppen.
28:46
Ja, man blir kvar där en tid.
28:51
Säljer sina varor. Låter bli att hamna i problem.
28:55
Av augusti tror jag man ska handla. Sen måste du upp igen. Annars kommer du för sent hem.
29:00
Men vi har mer än så här. När man tänker vikingar, vi har ont om källor. Detta gäller alltså inte alls resorna i Österled. För här talar vi skriftspråkliga traditioner. Inte nog med att vi har de här fossarna uppräknade.
29:14
Ja, vi har ju faktiskt kvar rena handelsavtal faktiskt. Mellan vikingar och greker. Precis, byssantinare.
29:26
De här har överlevt i nästårskrönikan.
29:29
Men här är det ju uppenbarligen så att det inte är Nestor som hittar på detta utan det här är någonting som han bara återger. Han skriver av. Ja, han skriver av det här. Så att sådana avtal slöts...
29:41
Vid mer än ett tillfälle. Det slöts ett år 907, ett nytt 912, ytterligare ett 945 och ett 971.
29:53
Så man omförhandlade väl de här med kanske jämna mellanrum. Sen vet vi ju inte om näst och de är alla eller om det har funnits fler. Men de här finns i alla fall bevarade där. Om man tittar på... Det första, det som slöts 907, då bestäms det där att bysantinarna, de ska skänka russiska handelsmän alla förnödenheter som de behöver.
30:18
Det kan vara sånt som bröd, vin, kött, fisk, frukt.
30:22
Möjlighet att bada till och med. Bad, precis. Man kan inte ha skitiga rusor på...
30:28
I stan.
30:29
Det luktar så mycket snusk om dem.
30:31
Ja, det är ju det enda man har hört. De gamla vikingar vill jag på att säga, att de var så äckliga. Kommer de ner till kontantropen måste de ju tvätta sig. Ja, så det ingår ett bad i alla fall. Det är väl bra. Det här ska de få under de månader som de uppehåller sig vid staden.
30:46
Detta under förutsättning att de har tagit med sig varor som de säljer.
30:50
Dessutom, och det här är ju viktigt, de slipper betala tull.
30:55
I gengäld var de förpliktade att inte bruka våld- och de måste hålla sig till ett särskilt kvarter- Sankt Mamas kvarteret- utanför själva Konstantinopel.
31:11
Och när de ska komma in- uppenbarligen vill man ha koll på de här personerna- för när de ska in i själva staden- så får de bara gå in på ett enda ställe- genom en port. De måste vara obeväpnade- Och de får vara i grupper om 50 personer.
31:29
Så det här är ju någon sorts säkerhetstänk uppenbarligen. Till råga palt så ska de vara åtföljda av en bysantinsk officer så de får inte drälla omkring som de vill in i stan.
31:40
Vad kul att se det här. Alltså kommer låtgrisar från Sverige och Ryssland och ska bada och officera vaka på dem och får inte bo in i stan. Men man vill ha deras varor.
31:50
Ja man vill ha deras varor och man ser till att, uppenbarligen vill man ju det för man anstränger sig ju här och ser till att de blir gödda och födda och badade under tiden. Men man är ju tydligen också lite nervös inför de här figurerna.
32:04
Och det ser vi ännu tydligare i nästa avsnitt.
32:06
Sen så kommer det ju fler avtal här och för varje nytt avtal mellan nordborna och de här grekerna så blev den här handeln allt mer noggrant reglerad. Om vi tittar på 945 års avtal så beslöt sig de russiska och bysantinska myndigheterna att köpmännen som färdades från gårdarriket till Konstantinopel de skulle vara försedda med skriftliga certifikat. Som garanterar att de var ute i fredliga ärenden. Och i de här dokumenten så anges det hur många båtar som de hade gett sig av med söderut.
32:42
Och de förbjuds också att bli kvar i Konstantinopel över vintern.
32:49
Och det sattes ett tak för hur mycket sidan de fick köpa.
32:54
Det här är ju underbart. När man sätter sådana här regler är det ju bara av ett skäl. Det har varit problem alltid. Och vi vet att de var våldsamma. De angriper bysantinerna ibland, gör små angrepp. Och sidorna, men är de rika så kan de ju krossa marknaden. Detta får ju inte ske. Vi har grekiska köpare också. Annars hade de ju inte infört sådana här regler.
33:14
Det är ju fantastiskt.
33:15
Genom att se de här reglerna så förstår man ju, precis som du säger, man har reglerat för att det har funnits bekymmer.
33:25
Så ja, det är ju lite kul faktiskt. Men då finns det ju, om jag får hoppa in här vid, ett sätt att kanalisera eventuell nordisk våldsamhet så att även grekerna tycker att den är bra. Nu tänker du på väringarna. Nu tänker jag på väringarna. Här kommer alltså alla som sticker iväg hit, inte sidenhandlare och slavhandlare. Det finns en del riktiga krigartyper också, sådana som vill ut och slåss. Och vi vet att de ibland angriper platserna i bysantinska riket. Det är därför man har sådana här regler. Men tänk då om man istället kan kanalisera deras våldsamhet rakt in i bysantinska armén så att man kan använda den till sitt eget froma.
34:03
Sådana tankegångar dyker upp senast på 800-talet och ännu mer på 900-talet. Och det leder till ett starkt ...element av krigar i migration. Så kallade väringar, alltså edsvurna. Grekarna kallar dem barangoy också. De är alltså legoknäckta, främlingslegionärer- ...som tar tjänst som krigare i byssantinska riket. De dyker upp i mitten av 800-talet. Först är belagda för kejsar Mikael III regeringstid och i slutet av 900-talet under Basileus II, känd som Bulgaroktonos, bulgardödaren.
34:43
Då rekryterar man jättemånga. Han har upprättat speciellt Garde och 988 i Konstantinopel, ett elitreglemente som åtgärder hög prestige. Och som får väldigt, väldigt mycket pengar och rikedomar de gör något bra. Som blir stöttepelaren i huvudstadens försvar. Och de är inte sysslolösa, de dras iväg på mängder av fälttåg. De får marschera hela vägen ner till Homs i Syrien, Emesa. Som de erövar 1999 åt byssantinska riket. De marscherar i Armenien och Georgien.
35:15
Skickas för att eröva Syditalien. Åker omkring på Balkan på sina hästar och krigar med sina yxor. Krossar bulgarernas armé år 2016 så pass effektivt att de fick dela på en tredjedel i hela krigsbytet.
35:32
Vilket var mer än alla andra byssantinska soldater fick. Vi känner också till hur de slåss. Ibland till sjöss, ibland till häst, men i regel till fots. Viktigaste vapnet var då en stor tvåhandsyxa som de var mästare på. Sen hade de svärd och spjut också, framförallt om de strider på hästryggen.
35:54
Och min poäng här är att det här är detaljerade beskrivningar. Slaget vid P3 och 1057 till exempel vet vi precis vad de gjorde. Slaget vid Diracium 18 oktober 1081, precis var de placeras, hur de agerar, hur värdefulla de faktiskt är. Och mängden av den här bycentinska informationen vittnar ju om att de hade verkligen lyckats kanalisera in nordisk våldsamhet i något som grekerna själva tjänade väldigt mycket på militärtum.
36:24
Det här kan ju på något sätt förklara varför man inte vill släppa in de här med vapen i stan hur som helst.
36:33
De får gärna komma till regimentet efter att de är ett värvade, men inte annars.
36:37
Men jag har alltid trott att de här väringarna var någon sorts skyddsvakt för kejsaren. Du beskriver ju mer som att de bara är legosoldater. Ut med er och slåss dit jag skickar er.
36:50
Ja, de är både och. Värringargader var väldigt stort och uppdatt i flera avdelningar. Vi vet även namnen på deras officersgrader. Men en av deras huvuduppgifter var mycket riktigt att skydda kejsans person. Nu blir du inte medlem i den avdelningen direkt. Du får meritera dig till den. Stiga i graderna efter att ha krigat och bevisat ditt värde. Så det är ett privilegierat fåtal av dem som kommer kejsaren mycket nära och de fungerar närmast som livakter. Baselius II omgavs i all tid med en eller flera nådbok med yxa, svärd och sköld.
37:24
Och när en ny kejsare skulle krönas då marscherar de här väringarna, de utvalda elitkrigarna på båda sidor om honom åtföljd av hundra bysantinska ädlingar. De deltar också på ett framträdande vis i firandet av de stora kristna högtiderna. Tåger i militärparader framför den tjejseliga fanan. Och när Basileus intar sin plats på tronen i kyrkan så har han ycksbärande nådbo bakom sig. En del av de här blir avbildade också.
37:52
Men hur länge överlevde detta? Överlevde det efter vikingatiden?
37:57
Det här blev ju väldigt känt att man kunde tjäna väldigt mycket silver på att tjäna i den här främlingslegionen i Konstantinopel. Där de här rika kejsarna ville ha nådbo. Så det här fortsätter. Det är inte bara 800-900-talet. Det är hela 1000-talet. Hela 1100-talet.
38:13
Och det omnämns därför också i isländska sagor där man gav de här kejsarnas speciella namn. Mitt favoritexempel är en av de största bysantiska kejsarna, Alexios I Kominenos som återupprättade riket efter en kris. Han har en särskild namnform på Island, man kallar honom Kirialax. Av Kyrios Alexios, Herren Alexios. Och det är de kring år 1100. Hoppa fram 1203, då är vi långt in i högmedeltiden. Fjärde korståget när fransmännen och italienare försökte storma Konstantinopel.
38:45
Ja, då står våran grabbar på krönet till murarna och kämpar emot dem. Och vi har ett ögonvittne, Geoffroy de Villardouin, som berättar om hur nådborna stod där och slog tillbaka hans franska krigare. Och hur de senare utposteras med stridsyxor vid La Stjärna i palatset i Konstantinopel. Så det här var en månghundraårig rekrytering av unga nådbor. Och så småningom även engelsmän som åkte hela vägen ner till nuvarande Istanbul för att de ville slåss och tjäna pengar på det.
39:15
Det är ju ganska häftigt.
39:16
Och en del av de här känner vi till väldigt noga med namn. Och hela deras historia kan berättas både med hjälp av nordiska och grekiska källor.
39:25
Ja, och då antar jag att du närmast tänker på Harald Hårdråde. Harald Sigurdsson. Harald Sigurdsson. Han är väl mer känd som Harald Hårdråde.
39:38
Ja, den Hårdrådande.
39:40
Precis. Han föddes cirka...
39:43
2015. Han var son till kung Sigurd Syr i Ringerike strax norr om Oslo. Alltså södra Norge.
39:52
Och redan som liten ska Harald enligt de här isländska sagorna som har bevarat hans historia. Har lekt med låtsas skepp och drömt om att leda vikingaflottor.
40:03
Och vid 15 års ålder blev stugan för trång som man säger om vikingar.
40:10
Då kämpade han med sin halvbror vid hans sida vid slaget vid Sticklestad. Halvbror, det är ett Olof den Helige. Ja, precis. Och det var hans första fältslag och det gick inte så bra.
40:25
Tillsammans försökte de återvinna Norge där Olof tidigare hade varit kung men den här fientliga bondehären var för stark.
40:34
Harald den unge han sårades men han lyckades gömma sig och han undkom, han dog i alla fall inte i det här. Och hans bror stupade ju här, Ola den Helige, han stupade i det här slaget vid Sticklestad. Men själv överlever han i alla fall. Han flyr, han flyr österut, han hamnar i Kiev och där stannar han en längre tid. Storfurs Jaroslav uppskattar honom och ville kanske att han skulle stanna kvar men han vill vidare.
41:07
Så han tar sig vidare, han härjar runt och 1034 så...
41:16
Befinner han sig i Konstantinopel som soldat under kejsar Mikael IV. Som då förde krig och behövde väldigt många väringar.
41:25
Och sen kan vi då följa hans historia. Vad han gjorde i den här väringartjänsten. Både för nordiska källor och grekiska. Snorre Sturlason som då lever två sekler senare. Han har då läst skaldedikter och försökt ta reda på vad som hände. Och har många väldigt färgstarka, fantasifulla berättelser om vad han hittar på David. Vissa skaldedikter berättar att han slås mot sjöeröver på Egiska havet, att han sänds till Sicilien och intar städer. Skalden Shodolf berättar att han ervade 80 befästningar i Serkland, alltså någonstans i Syrien eller Arabvärlden.
42:00
Framförallt ska han ha krigat på Sicilien.
42:02
Det är fullt möjligt för vi vet att just under dessa år, 1038-1041, då är det stora bysantinska fälttåg under ledning av Georgios Maniacus som erövrar en stor del av östra Cecilien och där Skald och Harald har varit med.
42:18
Vi vet att han blev befordrad. Han befordras till Manglavites som en hedestitel med hög status. Vi kan följa det här i de bysantiska rullerna. På våren 1041 tycks han ha varit på Syditaliens fastland och bekämpat upproiska normander, alltså franska vikingättlingar som hade blivit legosoldater där. Han hamnar i Balkan samma år och får, liksom en tidigare kejsare, tillnamnet Bulgaroktonos, bulgardödaren. Och han blir så småningom så pass mereterad att han upphöjs till Spataro Candidates, livvaktsofficer.
42:54
Han hade väldigt saftiga namn på den här tiden.
42:57
Han hamnar där i elittruppen i Konstantinopel.
43:01
Och då har han ju gjort precis den här drömkarriären som alla de här väringarna ville. Från att ha kämpat överallt till att hamna, la crème de la crème, vid kejsarens egen sida.
43:15
Och sen dör kejsaren.
43:17
10 december 1041.
43:19
Tronstrider utbryter.
43:21
Ja.
43:23
En ny kejsar dyker upp, Mikael V. Det är fientligt inställd mot enkelkejsarinnan Zoe.
43:29
Och då dras Harald in i det här spelet.
43:32
Ja, det gör han. Den här Mikael som avsätts, han ska få ett straff.
43:39
Man ska se till att han blir blind, han bländas. Och då deltar uppenbarligen Harald själv i det här bländandet av Mikael.
43:49
Det är alltså väldigt smutsigt. Sticka ut ögonen eller hålla glödgat järn framför ögonen. Det vill inte vanliga greker smutsa sina fingrar med.
43:57
Nej, men därefter så verkar det som att Harald har fått nog.
44:00
Han kanske har gjort allt han tycker, han har tjänat på skepp, han har varit i livvaktstyrkorna och han har satts till det här smutsiga verket på slutet. Men sen så, han känner att han vill åka hem. Det vill inte de här byssantinerna att han ska göra så han får rymma.
44:22
Ja, det är något som inte stämmer här riktigt. Det är nog en misstanke om att han ska ha försnillat medel eller att han ska ha försökt dra sig undan någon förpliktelse. Han rymmer i alla fall olovandes och åker till Kiev, där han innan han stack iväg till Konstantinopel tycks ha träffat en tjej. Ja, Elisabetta. Storfustens dotter. Och nu när han kommer tillbaka med jättemycket silver, då är han ett så kallat gott parti. Så de blir gifta. Så Jaroslav och Inger tycker att honom ska vi ha. Och Elisabetta hade ingenting emot det.
44:55
Och sen åker han hem till Norge. Och blir kung. Och blir kung. Han har ett rejält statkapital, kan skaffa sig hedmän och hans brorson Magnus, som då är kung i Norge, ser sig tvungen att släppa in dem. Magnus dör kortet senare. Harald tar över och hade han inte velat bli kung av England också, 1066, då han stupade vid Stamford Bridge, så hade han säkert kunnat regera mycket länge. Men han går till historien som en av Norges viktigaste kungar, Harald Hårdråde. Det är ju ett rätt makalöst liv faktiskt.
45:25
Så mycket detaljerad information har vi alltså om nådborna när de reser i Österled till den delen av Europa där man var väldigt imponerad, förskräckt förundrad över dem och därför nedtecknade väldigt, väldigt mycket. Och då har vi ändå bara berört en liten bit av dem. Vi har ju snuddat vid den här handeln, avtalen, slavhandel.
45:47
Men vi ska berätta mer om handel och handelsmän men det får bli ett annat avsnitt.
45:51
Nu har vi haft en massa krigare i två avsnitt på varandra så nu går vi över till den rent kommersiella aspekten av vikingarna. Köpmän, handelsresande och alla de uppgifterna. Det tar vi nästa avsnitt. Tack och hej!
46:17
Under kalla kriget var KGB ett namn som väckte fruktan världen över. I sin nya bok berättar Simon Olsson om spionerna, infiltratörerna och de hemliga operationerna bakom Sovjetunionens ökända säkerhetstjänst. KGB, Sovjets hemliga polis, är utgiven av historiska media. Ljudboken finns tillgänglig hos din streamingtjänst. Beställ den fysiska boken på historiskamedia.se eller köp den i en bokhandel-
